Den personliga marknadsföringen

Läste ni söndagens DN 27 feb i bilagan: Resor & Mat – Njut av Europa?? Där fanns en intressant text om Umbrien, som ligger i Italien snett nedanför Toscana men mitt i landet. Ett landskap som inte är nedlusat av turister. Där någonstans ligger ”den hemliga krogen” och lockar retsamt med att varken ha telefonnummer eller adress. Hur ska man då hitta dit?? Ryktesspridningen, dvs djungeltelegrafen förstås  (den bästa av telegrafer!) är snabb och uppfattas lika snabbt av folk, som ger sig iväg dit för att få en unik upplevelse. DN föreslår att läsaren ska riva ut sidan och leta upp krogen själv. Jag lyder genast!! Jag placerar Umbrien högst på önskelistan över resmål på direkten! Denna personliga marknadsföring – vad jag gillar den. Visst är det sympatiskt?? Och så lite oförutsägbart, man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Så vill jag se på Ekomuseum. Något som man själv får jobba lite med för att upptäcka, något som inte serveras bekvämt i paketlösningar och på bokningsbara webbsajter. Att besöka Ekomuseum ska helst vara lite som att hitta en egen skatt, det ska ge upptäckarglädje och en känsla av att man själv skapar sin upplevelse. Just det – en både skapande och lärande resa. Kanske i sällskap med en vägledare? Som känner av behoven hos en liten grupp besökare. Miniturism, småskaligt så det knappt är synligt. Det är där det stora finns. Precis tvärtom alltså.

Här är länken till DN:s text om krogskatten i Umbrien.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Tips och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den personliga marknadsföringen

  1. Malin Andersson skriver:

    Håller helt med. Färdiga paket och ”packat och klart” i all ära, men något försvinner på vägen. Kanske handlar det om helt olika målgrupper. Stora och små. Via stora eller små ”återförsäljare”. För olika typer av människor.
    Ja, vi är ju alla olika. Förhoppningsvis finns kunder även för arrangörer som vill vara lite ”små, oförutsägbara och icke-förpackade”.
    Vi kanske ses i Umbrien – om vi hittar stället – för dit vill jag också!

    • Christina Lindeqvist skriver:

      Jag tror på miniturism. Små grupper som kan slinka in överallt. Och en vägledare är viktig! Både naturvägledare och kulturvägledare! Det passar ett lite svårforcerat landskap och dit får man nog räkna Bergslagen, i varje fall har Ekomuseum besöksmål på inte helt lättillgängliga platser. Ibland utan adress till och med!!!!
      Ja du, med lite tur så ses vi i Umbrien…..haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s