I Ludvika finns Hammarbacken

Det är också Ekomuseums allra första besöksmål, här började hela äventyret kan man säga. Örjan Hamrin på Dalarnas museum brukar berätta att området hotades av rivning på 1970-talet nån gång, men att museet då räddade Hammarbacken tack vare en museichef som drämde alla nävar i borden. Sen tog ekomuseet fart och Hammarbacken införlivades raskt i objektslistan. Miljön är väldigt fin, man går gärna dit upp. Där ligger den gamla bruksgatan som förr med herrgården i nedre änden, sen Ludvika ström och sist den fina träkyrkan i karolinsk stil på andra sidan strömfåran. Allt i en spikrak linje. Då var hela linjen obruten, nu bryts den av vägen till Grangärde, av järnvägen och så en massa träd som skymmer, särskilt på sommaren – tyvärr! De borde huggas ner. Förr var det betydligt kalare, man hade utsikt! Det har man inte längre, så tråkigt det är. Jag gillar utsikter.

Hur som helst var jag på Hammarbacken idag på eftermiddagen med Gigi Karlestedt från Kulturförvaltningen på Ludvika kommun, som äger och ansvarar för miljön. Vi tittade på bakugnen som måste renoveras rejält för att kunna användas, vi tittade på lokalerna i allmänhet. Jag har fått en idé i skallen att vi på sikt borde lägga Ekomuseums kansli på Hammarbacken och hålla öppet året runt, inte bara sommartid. Här skulle hela säcken kunna knytas ihop på ett bra sätt. Vårt fina referensbibliotek kunde komma till allmän nytta liksom bildarkivet. Skolbarn kunde komma, kursverksamhet inte bara i bakning utan i annat också. Börjar man tänka i nya banor så är det ibland ingen hejd på idéerna…..ojojoj. Då är det roligt.

Och sen ville jag titta lite närmare på Carolina von Knorrings panoramabilder som hänger i hallen i tre sektioner och som visar hela Ludvika bruk vid forsen nedanför, hyttan, smedjorna, stånggången, dammarna och strömmen bort till Skuthamnen och vackra sjön Väsman (där isen förresten håller på att ge sig nu). Carolina var en erkänt duktig porträttfotograf som även tog landskapsporträtt. Hon var gift med Carl Ehrenfrid Roth, yngste sonen på Ludvika bruk och hans äldste bror Carl Edward som tog över bruket, byggde en skola 1867 högst uppe på berget ovanför Hammarbacken. Nog känns det som att Carolina stod på skolans tak och tog sina panoramabilder den gången. Det är faktiskt också vad Örjan Hamrin säger. Jag tror honom! Kanske passade hon på under byggnationen? Bilderna bör vara tagna just då. Ingen järnväg och inga träd som skymmer utsikten.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Tips och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s