Detta märkliga ekomuseum

Trångfors smedja i Hallstahammar som rustas av en ideell förening. Målet är att kunna köra smedjan så som man gjorde förr, med hjälp av vattenhjul och mumblingshammare. Man är nu nära målet. Foto ChL.
Trångfors smedja i Hallstahammar som rustas av en ideell förening. Målet är att kunna köra smedjan så som man gjorde förr, med hjälp av vattenhjul och mumblingshammare. Man är nu nära målet. Foto ChL.

Ja för hur ska man förstå det? Det är många som funderar kring både begreppet och det verkliga fenomenet. Jag också. Ständigt. Oikos är det grekiska ordet för hushåll. Från oikos kommer prefixet eko-  som i ekonomi och ekologi. Ett ekomuseum handlar alltså om ekonomins och ekologins historia (?)…..hm ja, nånstans där. Det handlar om människor mer än om platser, den saken är klar. Det handlar om natur och kultur, om människans kamp för överlevnad, hennes strävan att använda naturresurserna för detta ändamål. Konsekvenserna blir ett kulturlandskap som vi alla tar för ett naturligt landskap. Människan odlar upp, hon gräver efter mineraler, bygger hyddor, gårdar, byar och städer och underlättar för sitt liv på alla sätt i naturen. Visst är det spännande med kulturlandskap och ekomuseer….

Igår ringde en dam från Småland och frågade: när är ekomuseet öppet? Hon och hennes familj ville komma på besök. Ja, sa jag, det är öppet dygnet runt, dag och natt. Ni behöver en bil för det tar tre timmar att köra de 25 milen från norra kanten till södra kanten, dvs från finnmarken i norra Ludvika till Strömsholm och Borgåsund vid Mälaren. Det blev tyst i luren en stund. Det är inte lätt att veta, man tänker reflexmässigt i traditionella banor på en byggnad med reception och utställningar, kanske ett mumsigt museicafé och en shop. Sen skrattade hon och vi fick en trevlig pratstund.

Till ett ekomuseum åker man för att uppleva historia på platser där människor arbetar ideellt med att rusta och skapa, med att återställa och visa hur det en gång gick till. Man byter tankar och erfarenheter, man lär sig något, man inspireras och sen far man hem och tänker nya tankar på sin kammare. Det är som en folkrörelse som arbetar med att gestalta och konkretisera minnen. Som vårt ekomuseums skapare Erik Hofrén alltid säger: ett ekomuseum är som en jättestor studiecirkel.

Annonser

Resereportage från Bergslagen

Och så är jag tillbaka i Ludvika igen efter en treveckorssemester och allt är plötsligt som vanligt. Utom skrivaren som totalstrejkade, den gick bara inte. Den bullrade och levde rövare och sen inget mera. Åskan? Ja, förmodligen. Slutkörd var den. Jag MÅSTE ha en skrivare som funkar. Nu i eftermiddags fick jag en ny installerad, den går som smort och jag kunde skriva ut en massa räkningar på bokbeställningar och snart ska jag ge mig iväg till posten med alla bokpaket. Boken Järnladies är inte precis svårsåld, det är trevligt.

Jo – ett intressant resereportage fanns i SvD en söndag i mitten på augusti, det handlade om Bergslagen, en kul resa i våra trakter, ja just det – i Ekomuseum Bergslagen!! Vem blev glad tror ni? Jag blev jätteglad, för det var en trevlig text om en mixad tur i Västmanlandsdelen på en 3-4 dagar med både herrgårdsliv på Färna och Karmansbo och skogsliv i Kolarbyn med älgsafari och vargyl, matlagning över öppen eld och sen slutade det med en gruvnatt i Sala Silvergruva som ligger nästgårds. Helt perfekt tripp alltså med lite av varje av allt som finns här i krokarna. Klart jag blev glad av en sån text! Den var skriven av Cenneth Sparby, som är frilansande journalist och författare.  Just så tänker jag mig alltid att resenärer här ska göra. De ska själva skapa sig en personlig resa, jobba lite för att tänka ut den för att sen få sig en fin upplevelse. Ekomuseums webbadress fanns med, det gjorde mig extraglad.

Det har varit matmarknad i Östersund!

Måste ju blogga från semestersoffan om matmarknaden på Stortorget i Östersund för precis en vecka sen – och vilken matmarknad! Jämtarna, de kan de. Och vi ska inte glömma Härjedalen. Ett prima län. Det var Eldrimner, som har sina rötter i Jämtland, men som numera är ett nationellt resurscentrum för mathantverk, som var arrangör tillsammans med Matskrået (regionalt resurscentrum) och jag tror även LRF och länsstyrelsen var med på ett hörn. På torget flockades det mathantverkare från länets alla hörn, säkert ett femtiotal. Och fint mathantverk! Goda saker, allt möjligt. Här i Jämtland finns ingen Carl-Jan, kring vilken allt i matväg kretsar om man befinner sig i Bergslagen. Det kan ju bli lite väl enfaldigt, ursäkta! Här finns tvärtom en sympatisk mångfald, en stor och växande grupp mathantverkare och alla lyste ikapp. Östersund har också av UNESCO utsetts till ”Creative City of Gastronomy” och stan kan titulera sig: Sveriges mathuvudstad. Klart folk i Jämtland Härjedalen är stolta!

Det var roligt att gå runt och språka, smaka, lära sig, handla hem godsaker och inse vidden av det lokalt producerade. Alla nya ostproducenter från olika små gårdsmejerier till exempel. En Vålåloffen från Åsbergets gårdsmejeri här i Bräcke smakar som ost ska smaka. Att lägga några stadiga skivor av den på ett kornknäckebröd från Huså vid foten av Åreskutan och sen färsk gurka ovanpå, naturligtvis hemkärnat smör under – det är himmelskt, jag lovar! Visst kom jag hem med kassen full av diverse godbitar.  Fick nygjord surkål med mig hem också. Så nu är det som ni förstår KALAS.

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt!  Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com  (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Det drar ihop sig till semester…

Redan augusti!!! Det här med tiden…en ständig förundran över dess lopp. Jag håller på och avslutar en del saker här på kansliet för jag ska gå på semester den här veckan. Dryga tre veckor. Imorrn ska jag först delta i finnmarknaden på Rikkenstorp men sen….!! Idag har jag lagt sista handen vid Ekobladet och det går nu till tryckeriet i Hultebo, sen dimper det ner i era brevlådor kring den 3 sept skulle jag tro. Ni som får bladet med posten alltså. Det läggs även ut på hemsidan som en pdf-fil och där kan ni läsa det lite tidigare om ni är intresserade. Så är det.

Det är varmt idag, värsta värmen! Och det är lugnt på Gammelgården efter lördagens vimmel då Dan Andersson-veckan invigdes. Gammelgården tar igen sig. Elisabet och Ann knogar runt i värmen nu på eftermiddagen, de håller sig i skuggan där det rengörs gamla blomkrukor för idag har de städat en garderob full med bråte. Det var bra gjort. Jag har tagit kort på dem och ni ser dem här på den heta soliga trappan. De satt bara en kort stund. Själv gick jag genast inomhus. Det bränner för mycket. Har suttit med öppna fönster och plitat med bladet, en och annan spyfluga dundrar in med raketfart. Det är sommar, nu kommer den till mig. Jag har packat bilen inför marknaden och nu är dagen faktiskt nästan slut, ska lägga brev på posten och sen går jag hem. Minsann dyker det inte upp några molntussar över Marnästjärn? Joo…