Åter på Ludvika Gammelgård

Och så är man här igen, körde som en liten raket från Jämtland i morse. Nu har jag packat böcker till Adlibris igen, de säljer bra av våra Järnladies och det värmer. Så jag vill bara passa på och påminna er att där köper ni dessa böcker på ett väldigt lätt sätt: Järnladies 99 kr, våra guideböcker Om Järn och Människor och den engelska översättningen Of Man and Iron och jag tror att även de kostar 99 kr styck. Bra presenter och den engelska guideboken ger man i present till utländska släktingar, vänner och bekanta.

Jag var just ute och tog några bilder på husen intill med min iPhone. Mineralmuseet ligger rakt fram, det är Västerbergslagens geologiska förenings möteslokal med stensamlingar. Det heter egentligen ”stuffer” fast jag säger stenar för enkelhetens skull. Och timmerbyggnaden till höger är en gammal bod från Hällsjön. Ekomuseums kansli ligger i  det gamla gästgiveriet intill (som inte syns!) som också kommer från Hällsjön och som flyttades hit kring 1950. Hällsjön är en by som ligger mellan Ludvika och Grängesberg ­– ja på ett ungefär – och där fanns ett av de allra första vattenkraftverken! Det var där man lyckades överföra elkraft från ett ställe till ett annat med en ny metod som skulle revolutionera hela kraftöverföringstekniken! Inte illa va?? Det var gruvan som krävde elektricitet. Jag läser innantill i boken Kraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg som kom 1993 som en jubileumsbok: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Och denna fina bod har stått i närheten och beskådat det hela!! Och jag sitter i det gamla gästgiveriet, där folk satt och pratade om den nya storartade uppfinningen. Huset är fullt av röster. Det finns berättelser precis överallt runt oss, luften är fylld av mummel.

Annonser

På svampjakt: trattkantareller


Det är verkligen svampår i år och i hela riket tydligen för det vimlar av trattkantareller! Svampjakten blev alltså mycket lyckosam! Det var dimmigt igår och då är det väldigt vackert att gå i skogen, lite bonus. Vi gick en bra bit längs en gammal våt vinterväg, följde en gammal stig, kom till en norrsluttning i en åldrad granskog där gröna mossor täckte marken. Och där trängdes trattisarna! Men jisses, de fanns överallt. Så det tog då inte långa stunder att fylla korgarna, nej minsann…. jag är egentligen ingen svampjägare alls, jag har svårt att se de ätliga arterna, nån måste peka för jag ser bara giftsvampar överallt, såna röda med vita prickar typ. Men nu såg jag! De här kunde man bara inte undgå att se. Det var riktigt kul! Jag bar stolt hem min fångst, bredde ut den på ett bord på tidningar och efter att ha rensat och delat trattisarna så lämnade jag dem att torka. Det är himla gott att smula ner dem i älggrytor sen, det ger god smak. Umami! Ja, det här vara bara en parentes från några lediga dagar i Jämtland…..

Jämtens marknad i Östersund

Jaha, så är man här igen! Och vi är redan i november och har vintertid! Fattar man? Jag gick genom stan i lördags, idag är det redan onsdag. Och det var mycket folk på gågatan, det är alltid mycket folk i Östersund. Och även denna lördag talades det norska i alla gathörn, åker alla norrmän hit och shoppar??  Ja, jag bara undrar… Där jag bor kan man ta tåget direkt till Trondheim och det ska jag baske mig göra, återgälda besöken. Jag blir alltid påmind om det i Östersund, att Norge ligger nästgårds. Ni som undrar nu vad jag gör här ska få besked: jag har en ledig vecka, det är höstlov även för mig. Jag har ett hus här i Jämtland som ska skötas, så enkelt är det.

En lördag och Jämtens marknad, klart jag går till Stortorget. Där är inte samma fart som i somras, men ostar fanns….jag köpte ost från Skärvången. God!! Och jag åt en kolbulle. God!! Det är vårväder i Jämtland, alla löv har inte fallit än. Hemma i byn säger de att de brukar åka skridskor på nylagd kärnis den 1 november. Så gjordes förra året, ingen is i sikte i år. Jag målar om inomhus, krattar löv i trädgården, klipper ur svarta vinbären, samlar i högar, kör till soptippen, ser resultat, trivs, njuter, dagarna går. Jag läser ett bokmanus. Får tankar, det är en brevsamling, Maj Hirdmans föräldrars brev från 1880-talet. Så svårt de hade det! Så otroligt svårt. Förfärliga Fattigsverige! Jag ska sluta klaga! Jag är helnöjd med min tillvaro. Men dagarna går alldeles för fort, det blir värre och värre med tiden. Jag vill själv bestämma över tiden men det är ju tvärtom, tiden härskar, man har inte ens en chans…att bestämma alltså. Som ni förstår så blir det lite si och så med bloggandet denna vecka.