Osannolika platser!

En sådan helt osannolik plats är Brattbytorpet i Revsund, södra Jämtland. En kilometer rakt upp i skogen kör man, en lång brant backe leder upp till platsen och däruppe öppnar sig en jätteglänta full med gamla grävskopor (!), underliga husvagnar, traktorer, truckar, lastbilar och bussar samt en och annan veteranbil och veteranmotorcykel. Här finns även ett litet pluttmuseum med radioapparater, motorsågar, skogshuggargrejer och annat liknande i den vägen. Ett eldorade för mekande karlar. De till och med bakar gott kaffebröd för att ha nåt att bju’ besökarna på. Götas café är öppet varje lörd-sönd hela juli och det kommer fler och fler besökare. Är man i krokarna, klart man åker dit. Som i går söndag. Här får man en rejäl energikick, en bra start på semestern, för nu ska det fixas en massa saker hemmavid med hus och trädgård. Just det, nu har jag tre ”lediga” veckor framför mig med sånt fix. Även bloggen kommer att gå i vila. Sporadiskt kommer jag att titta i datorn, kolla eposten bara för att den inte ska stapla sig, gillar inte staplar. Är alltså absolut nåbar men likväl ledig. Visst låter det skönt?

Jag är tillbaka på kansliet den 20 augusti.

Annonser

Tips för resten av sommar’n

Tiden går snabbt nu och det är snart augusti! Därför vill jag bara ge er lite fler tips om ni är sugna på nån utflykt och befinner er i närheten och det innan sommarn helt svunnit sin kos. Dan Anderssonveckan pågår för fullt hela nästa vecka och det har jag redan skrivit om, men det finns mycket annat också!

Nu i morgon och på söndag 28 och 29 juli kl 13.30 är det dramatiserade visningar på Världsarvet Engelsbergs bruk (lörd) och Oljeön (sönd). Biljetter köps i Bruksboden i Ängelsberg eller i Lilla Slaggarboden vid bruket.

Lörd 4 aug kl 13-15 sker den tredje och sista av sommarens dramatiserade visningar av Flogbergets gruva.

Torsd-sönd 2-5 aug genomförs en färskningshelg med malmrostning på Nya Lapphyttan i Norberg inför järnförsöket i masugnen de två första veckorna i september.

Sönd 5 aug är det Röda Jordens Dag kl 9-14 för den som vill göra järn av rödjord så som skedde för 2 500 år sen på precis samma plats. Då tar man sig till skogen utanför Riddarhyttan. Följ skyltning från rv 68 söder om Riddarhyttan. Knepigt? Fråga på  Café 1093 Lokstallet i Riddarhyttan först.

Sönd 5 aug från kl 13 är det Hembygdens dag på Skantzen i Hallstahammar.

Tors 9 aug kl 19.30 genomförs Gruvspelet på Flogbergets gruva i Smedjebacken. Då är Flogbergssellskapet i farten och det mest oväntade kan hända. Man kan få information och boka biljetter på turistbyrån i Ludvika 0240-860 50. Men man kan nog köpa biljetter på plats också.

Lörd 11 aug är det Hemvändardag på Västanfors hembygdsgård.

Sönd 12 aug är det Engelsbergsdagen – bruket och stationssamhället Ängelsberg.

Helgen 11-12 aug är hela Riddarhyttan på fötterna, då är det marknad i byn.

Sönd 19 aug kl 12-16 är det Trångforsdagen då hela miljön kring Trångfors smedja i Hallstahammar lever upp och det gigantiska och passionerade arbete som föreningen har lagt ned i åratal i och omkring smedjan kan beskådas. Väl värt ett besök alltså.

Dan Andersson-pristagarna 2012

Finngården Rikkenstorp igen!! Holmdahls igen!! Jag tycker det delas ut pris till dem mest varje år. Förra året var det Joel Holmdahl som fick en utmärkelse för sin permakulturinsats på finngården. Tror det var så. Och i år är det Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl som båda får Dan Anderssonpriset för insatser vad gäller finnskogskulturens bevarande. De har gjort betydande dokumentationer båda två, var och en på sitt sätt. Priset delas ut på veckans avslutande fest i Luossa söndag den 5 augusti. Stort GRATTIS säger jag!

Men först ska Dan Anderssonveckan invigas och det sker i vanlig ordning nu på lördag den 28 juli kl 13 och platsen är förstås Ludvika Gammelgård. Invigningstalare är Marcus Birro av tradition sen ett par år tillbaka. Därefter drar en intensiv vecka igång i Ludvika kommun med massor av aktiviteter runt hela finnmarken.

Torsdag 2 aug mellan kl 10-17 är det stor Finnmarknad på Finngården Rikkenstorp och kl 10 kan man hänga med Nils Holmdahl på kulturvandring runt gården, ca 2 km.

Som sagt, hugade besökare kan läsa mer här om programmet i detalj: dananderssonveckan.se

Branden i Bränntjärn

När man ändå är ute och kör i Ludvika finnmark så tar man gärna en genväg över skogen till Bränntjärn. Och genväg är senväg! Det är lätt att åka vilse i finnmarken, det ska jag bara säga. Utan karta villade jag bort mig rejält. Man ska aldrig tro att man hittar. Jag tog nog den längsta vägen till Bränntjärn men fram kom jag till slut.

I juni 2008 så brann skogarna häruppe och bränderna närmade sig Bränntjärnstorpet. Hundratals frivilliga och brandmän bekämpade elden och rökdoften spred sig många mil, man kände den ända ner till Ludvika stad. Torpet undgick med en hårsmån denna vilda brand. Det var en fråga om högst 50 meter. Torpet klarade sig precis och det pga av duktiga brandmän som slet som djur för att mota bort elden. Det har jag nämligen hört berättas. Jag var där ett år efter branden och tittade. Hela skogen mellan torp och tjärn var nedbränd. Tallarna stod med kolsvarta stammar och gröna ruskor högst upp, de verkade till en början ha klarat sig med livet i behåll. Jag har varit där varje år sen dess och tittat. Men i år, fyra år efteråt, var många tallar döda. Nu står de där som nakna pelare i den forna skogen. Och en grön matta av olika sorters högt gräs täcker marken.

Bränntjärnstorpet ligger där det ligger och när man är där på platsen så märker man just inte av skogsbranden så mycket. Nu är det snart Dan Anderssonveckan och då brukar man alltid ha någon aktivitet vid torpet, därför att det är en ovanligt magisk plats i en glänta mitt i skogen. Betänk att här bodde änkan Anna-Stina Knas med sina fem barn, ett av dem blev Dan Anderssons far.

I år är det fredag 3 augusti kl 19.00 och man samlas på tunet, det är fri entré, bara att komma. Där sjunger Per Sörman, där berättar Nils Holmdahl från Finngården Rikkenstorp om Bränntjärn och Dan Andersson. Allt sker utomhus, det är magiskt. Men glöm inte kartan!

Läs mer om veckans alla program på: dananderssonveckan.se

Kraften i Gravendal

Byn Gravendal en mil från Säfsen har varje onsdag hela sommaren öppet ett par timmar på eftermiddan. Då visas smedjorna, spiksmedjan och hammarsmedjan, bland annat. Det händer saker i byn och vill man veta vad som händer så läser man på deras hemsida: www.gravendalsbyalag.se.

När jag var där häromsistens i Säfsenveckan så visades den hundraåriga privatägda kraftstationen. Det tuffar på fortfarande och tillverkar el som säljs till det allmänna nätet. Det är faktiskt intressant att se gamla kraftverk och dito stationer eftersom de hör till den enorma boom som kom kring förra sekelskiftet, då runt 1900. Och eftersom det blev en sån stark tillväxt i Sverige när elektriciteten kom, så lades det ned stor möda och mycket pengar på att göra kraftverk vackra. Arkitekter ritade byggnaderna och de utformades efter konstens alla regler inklusive alla de maskiner som fanns inuti, de där gigantiska turbinerna till exempel. Allt äger skönhet, allt är noga genomtänkt.

Här i Gravendals lilla kraftverk, som nog hörde till de minsta och därför heter det kraftstation, finns också vackra snurrande turbiner. Byggnaden är enkel men väldimensionerad, harmonisk och interiört är det väl utformat. Kliver man in i ett krafthus av detta slag så kan man ge sig den på att där står ett par karlar och beundrar tekniken och diskuterar den ingående. Aldrig att jag sett ett par kvinnor göra detsamma! Och själv begriper jag ingenting av detta, jag ser bara skönheten, tar bara in känslan av rummet, hör bara det vinande ljudet av en turbin som snurrar, känner bara doften av smörjfetter, ser de oljiga trasorna som ligger runt kanterna, de svarta glänsande maskinytorna…sen går jag ut. Karlarna står kvar. Länge.

Meken och leran i Smedjebacken

Det här är ett tips på en kul utställning om man gillar keramik, konsthantverk och byggnadsvård. Jag gillar alla tre. Meken är en av Bergslagens tre konstscener i sommar. Maskinhuset i Grängesberg och Avesta Art i Koppardalen är de två andra.  We love lera heter sommarens utställning och ett stort antal keramiker med skilda uttryck ställer ut tillsammans, både funktionella bruksföremål och konst. Många är lokala förmågor och andra kommer utifrån.

Jag gillade Gisela Karlestedts kvinna i badet, hon ligger som en romarinna i ett bad av åsnemjölk. Ja, sån association fick jag. Gisela är verksam i Köpenhamn och är dotter till kreativa Gigi Karlestedt i Ludvika, det är ju lite kul tycker jag. Gigi som på sistone jobbat med Maskinhusets urfina konstutställning, det som ligger i Grängesberg.

Meken är något i samma anda, men den är en mer iordningställd industrilokal än Maskinhuset, inte lika ljus och luftig.  Det blir en annan känsla här.  Tänk vilken lyx att ha två så fina konstscener i Ekomuseum. Det gillar jag skarpt! Och i slutet på augusti är det byggnadsvårdshelg. Det är bara att anmäla sig. Då blir det murbruk och tegel. Bland annat.

Läs om vad som sker på Meken här: www.mekensmedjebacken.se

Det istida landskapet i Riddarhyttan

I torsdags for jag lastad med foldrar till Riddarhyttan, det går åt en hel del där. Vid Kopparverket, vid Lienshytte masugn och vid Lokstallet. Det är Ulla Fredriksson som bor i masmästarbostaden som sköter om lådorna och fyller på. Hon är så pålitlig. Nu tog vi även en tur på Geoslingan, den del som ligger i närheten av där hon bor. Ulla är aktiv även vad gäller den och hon åker omkring och kollar skyltarna, att allt är okej. Och hon har stor kunskap om den natur hon lever i.

Jag fotade med tanke på min presentation i Portugal i september. Vi rörde oss på den gamla havsbottnen, vi gick där den breda isälven forsade fram, vi körde längs den urgamla strandkanten som ligger 172 m över havet idag. Tänk att här låg ett 3 km tjockt istäcke ovanför oss för kanske 10-15 000 år sen innan det började smälta.

Riddarhyttan blev isfritt för 9000 år sen. Vi tittade på isgroparna, några är tjärnar idag, men andra är bara torra stora gropar i skogen. Här strandade isberg som bäddades in i sand på botten av den väldiga isälven och de smälte senare än övrig is. På så vis bildades gropar. Plötsligt ser jag landskapet med nya ögon, jag nästan känner isens tryck. Vi befinner oss i en mellantid och en ny istid beräknas komma om kanske 10-15 000 år. Då får våra efterlevande flytta söderut. Visst är det fascinerande? Men skönt att jag slipper vara med då!