Skogsmänniska eller havsmänniska?

Det sägs att man trivs bäst i barndomens landskap, det är vad man helst knyter an till som vuxen. Om detta stod att läsa i senaste numret av tidskriften Hem Trädgården 4/2012, ugiven av Riksförbundet Svensk Trädgård, jag får tidningen för jag är medlem och har en jämtländsk trädgård. Det var Anna A. Adevis forskning som beskrevs, hon är doktor i miljöpsykologi vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Naturen präglar oss mer än vad vi tror, det har jag alltid misstänkt. Hennes studier visar att det även finns en tydlig koppling mellan natur och hälsa – och det vet vi redan men det är intressant att få det bekräftat lite mer.

Här i Bergslagen bor det skogsmänniskor, skogen är en viktig del av Bergslagssjälen. Havsmänniskorna har nog svårt att finna sig tillrätta här, de väljer havet först om de ska koppla av, där ute på vågorna med horisonten i sikte känner de sig fria och trygga. Slättmänniskorna finner det öppna landskapet allra bäst, där kan de odla och må bra. Denna kunskap kan man använda sig av vid rehabilitering av stressade trasiga människor bland annat.

Då är det väl så att det skog- och insjörika Ekomuseum Bergslagen mest lockar till sig skogsmänniskorna, de som intuitivt väljer att komma för att trivas och må bra. Här kopplar de av och trivs utan större åtgärder. Men för de andra krävs mer för att de ska välja att komma hit. Anna A. Adevi föreslår parkeringsplatser, grillplatser, tydliga markerade leder, tydliga kartor för deras trivsel. Ja, själv skulle jag aldrig välja att ge mig ut i segelbåt hela semestern. Som den skogsmänniska jag är skulle det kännas olustigt, ja det skulle krävas mycket för ett sånt val. Jag skulle vilja veta exakt vad som väntade. Hm…nu fick man nåt att tänka på!

Annonser

Till skogs med Teatermaskinen

Oj, vilken helg!! Rapport var det…hm. Hur ska man kortfattat kunna rapportera från en sådan tidsvandring? Vi gick på skogen och mötte de fredlösa och det vandrande skogsfolket från istidens slut och från Röda Jordens tid för ca 2 500 år sen och följde en släkt framåt till slutet på 1800-talet. Denna första vandring tog oss minst 8 timmar och vi rörde oss i vida cirklar i Riddarhyttans underbart vackra skog, där spåren av isälvar från den smältande inlandsisen tydligt kan ses ännu i dag. Vi rodde långbåt och vi färdades med häst och vagn. Vi var med om protester och uppror, vi fick höra om den märkliga Pariskommunen och Karl Marx. Ja, upp till kamp…! Andra dan färdades vi genom 1900-talet, genom Folkhemmet och lite om tiden därefter.

Allt gick i ett, allt flöt ihop, allt vävdes samman. Hur de klarade denna logistik är för mig en gåta. Men de var många som deltog i dramat. Och vi slapp hungra, måltider liksom bara ingick naturligt in i händelserna. Köttsoppa med rotfrukter på medeltiden och stekt salt sill på 1700-talet. I går söndag åt vi raggmunk med stekt fläsk och lingon i bolagets matsal, bolaget bjöd. Då var vi framme vid 1900-talets mitt och Folkets Hus i Riddarhyttan skulle invigas och en byst av Per Albin Hansson stod på hedersplats. Folkskolläraren Hernfrid Bark stod i centrum, han som borde blivit gruvarbetare likt sin far och farfar. Trådarna knöts ihop. Maj-Britt Nergård, hans dotter, läste högt om sin far.

Och den röda fanan är vååår….vi sjöng! Jag for hem som en nyfrälst marxist och vaknade upp i dag lite mer som en vanlig svensk. Det var en upplevelse, just en sådan som ett ekomuseum behöver! En positiv kulturupplevelse med naturen som en självklar scen, med sinnlighet, smaker, rörelse och insikter – det kan inte bli bättre. Jamen NU går vi en annan väg! Just precis det.

Teatermaskinen finns här!

Teatermaskinens historiska vandring

Ett äventyr väntar runt hörnet! Jo minsann, jag ska till skogs både i morrn lördag och på söndag och gå en historisk teatervandring. Det hela sker i Riddarhyttan, närmare bestämt i skogen runt Källfallet där Teatermaskinen håller till. De arbetar i ”processer” i olika projekt och har mycket på gång, det kan man läsa sig till på deras hemsida www.teatermaskinen.com. Och det är verkligen både nytt och jätteintressant! Det är deras ”Projekt Riddarhyttan” som nu redovisar sig.  Nog känner man stark energi stråla ut från denna skogsglänta där Teatermaskinen nu bygger upp en intensiv verksamhet i samklang med naturen.

Den här skogsvandringen eller tidsvandringen har de jobbat med sen 2007 och den bygger på gedigna efterforskningar i Bergslagens dolda historia. Nu kör de hela föreställningen i det som kallas ”Vi går en annan väg”. Man leds i naturen genom tiden tre historiska etapper från 1300-talet fram till nutid. Jag tror nog att man kommer att bli ganska tagen, ens sinnen kommer att vakna till ordentligt. Och detta stora sker nu dels kommande helg 25-26 aug och dels nästa helg 1-2 sept. Max 40 personer tas emot och mat och kaffe ingår för varje etapp tar 4-5 timmar. Ja, detta är bara ett hett tips. Man får förstås vika hela helgen. Jag ska rapportera om upplevelsen här på bloggen efteråt!

Svenska språket lockar

Nog kan man bli förvånad, ett sånt litet språk…och Sverige är ju ett sånt litet pluttland i det stora hela. Vi är visserligen stora i orden, men likväl små på jorden. Jag läste med stora ögon i DN i söndags (19 aug) om hur svenska lockade tusentals studenter i USA (och även i andra länder) – va??!  Varför i all sin dar besvärar sig unga amerikaner med att studera och lära sig svenska?? Det tar flera terminer!!

Svaret på frågan var att Sverige ligger långt fram vad gäller miljötänkande, teknik och ingenjörskonst. Och – svenska är ett enkelt språk att lära sig (det har jag alltid misstänkt!) och svensk kultur anses ”coolt”.

Vår kultur? Arbetskultur kanske, den är annorlunda. Vi är inte längre så formella oss människor emellan, vi hejar och duar glatt till höger och vänster. Vi tar fikapauser på jobbet och har lång semester, arbetslivet blir därmed lite lättare. Och sen klär vi oss ledigt och bekvämt både på jobbet och på fritiden – det flyter nästan ihop. Det är alltså inga större krusiduller med oss svenskar. Fast måttligt sociala är vi ju sägs det. Och nu kom jag att tänka på Jantelagen också… hm…. jaja, inget är perfekt, men ändå, vi lever väldigt fritt totalt sett.

Och vår natur, jag tror att den lockar också. Ekoturismen lär vara på väg att bli något riktigt stort och inte bara här utan även runt om i världen. Ekoturismen kan rädda hotade miljöer. Natur är inne och i naturen finns kulturen. Vi får göra oss redo…

Masugnen på Nya Lapphyttan

Nu hettar det snart till på Nya Lapphyttan i Norberg. Två veckors järnförsök väntar. Starten går lördag den 1 sep med den Stora Döparedagen, kl 11-15 då landshövding Ingemar Skogö ”inleder en ny fas i områdets historia”, han välsignar järnförsöken förstås. Masugnen är uppvärmd och nu sätter man igång med att göra järn, försöken pågår sen dygnet runt fram till den 16 september. Då ryker och brinner det från masugnens topp och inuti pipan hörs hettan dåna av allt påfyllt kol som ska få järnmalmen att till slut smälta så man kan få den att rinna ut. Flammor och glöd! Och man behöver hyttdrängar (både kvinnor och män) till arbetet, det är mycket passning och vakthållning. Det går att anmäla sig på Nya Lapphyttans hemsida, www.nyalapphyttan.se. Där finns även mycket information om järnförsöken och vad som ska ske. Det är ett gediget program under de två veckorna försöken pågår. Varje dag kl 14 förevisas masugnen. Även barnen får särskilt program. De kan delta i en tidsresa i Barnens Bergslag lör-sön 1-2 sep samt 8-9 sep mellan kl 10-16. Och föreningen Järnet på Lapphyttan, www.jarnetpalapphyttan, är en stark samarbetspartner med en bra hemsida, där finns en massa information och en blogg om järnförsöken.

Efter vad jag både hört och förstått så är det otroligt spännande att delta om man gillar järn och känslan av att göra järn på det medeltida sättet. Det är som en tidsresa, man får gå i kläder med medeltida stuk. Linnekläder alltså. Och ull. Det finns nog en medeltidsgarderob i hyttbyn. Nog säger jag för jag vet inte riktigt, jag har själv inte varit hyttdräng, jag har bara varit där och tittat på dem. De ser så nöjda ut för det är en konst att smälta ner järnmalm och få ut flytande järn ur ugnen. Man måste lista ut hur de egentligen gjorde på 1100-talet och prova sig fram. Ja, lite kinkigt är det, det har man ju förstått. Det handlar mycket om graden av hetta. Ska förstås dit och titta igen…

Har besökt Lockne Geocenter

Ordningen är återställd, semestern är över och jag är tillbaka på kansliet. I lördags hann jag faktiskt med ett besök på en geologiskt intressant plats, nämligen meteoritkratern i Lockne som ligger i Ångsta några mil söder om Östersund vid Locknesjöns norra ände – det räknas till Storsjöbygden.

Sen 2006 finns här ett geologiskt museum, ett geocenter – Locknekratern Meteoritcenter, www.locknekratern.se och med tanke på att vi planerar hej vilt ett geocentrum i Riddarhyttan så ville jag titta lite närmare på det här. Bra se hur man kan tänka och göra. Nu är det ju inte en krater i Riddarhyttan men ett istida landskap som är väl så intressant. I Sverige har vi många geologiskt intressanta platser men inte så många geocentra, geologiska träffpunkter med geo-information. Geologi handlar ju om marken vi går och står på, om jordtäcket och om grundvattnet – förutsättningar för vårt liv men som vi inte tänker så ofta på. Köpte mig en liten bok om just detta i Lockne, där fanns en butik, bra ordnat. Där fanns café också. Och en fantastisk film om meteoritnedslaget i en liten biosalong – det var som ett mini Cosmonova, som finns på Naturhistoriska Riksmuseet. Och all information finns på tre språk: svenska, engelska och tyska.

Och längs en två kilmeter lång vandringsled i närheten finns sten- och markformationer att beskåda i verkligheten orsakade av det enormt kraftfulla nedslaget. Meteoriten vägde visst 300 miljoner ton och det hela skedde för ca 455 miljoner år sen. Då låg Jämtland nere på södra halvklotet och 500 m under havets yta. Nya bergarter uppstod av krossat urberg, granit och skiffer t.ex. Revsundsgranit, Tandsbybreccia, Locknebreccia – unika stenar som inte finns någon annanstans. Ja, unika stenar finns även i Bergslagen, rester från urgamla vulkanutbrott sägs det bero på här. Vår värld är sannerligen märklig och det är roligt att ta reda på så mycket som möjligt.