Körsång och vårtal på Kyrkudden

Brasan brinner i regn och rusk
Brasan värmer i gråkall vårkväll.

Det regnade småspik och blåste halv storm på Kyrkudden vid Barkens strand i Söderbärke den här Valborgsmässoaftonen, men ska våren och sköna maj hälsas välkommen så ska den och folk strömmade till, vädret till trots. Brasan flammade upp som den skulle och kyrkokören sjöng Sköna maj välkommen. Det kändes som en ritual med hopp om snar bättring.

Sköna maj välkommen
Sköna maj välkommen…

Vårtalet skulle hållas och jag hade fått det fina uppdraget. Så tack till Söderbärke hembygdsförening som bjöd in mig. Det är faktiskt ärofullt att hålla ett tal till våren. Så efter att kören sjungit fler vårsånger med fin förstärkning av en studentkör från  Amsterdam, så vecklade jag ut mitt tal. Papperet blev blött och folk huttrade under paraplyerna. Skönare var det att sedan dricka kaffe i församlingshemmet och höra mer av den fantastiska kören från Harlem utanför Amsterdam.

VÅRTAL: Föreningar och ideellt arbete är en viktig faktor i samhället och just hembygdsföreningarna håller den röda tråden levande. Ta bara en sådan sak som att ta hand om en hembygdsgård – ett historiskt dokument. Sådana historiska dokument är viktiga att bevara och är en rik mylla som innehåller de viktigaste näringsämnena för framtiden att bilda nytt liv ur. Men när någonting ska växa så räcker det inte med bara bra mylla – det krävs ljus och värme också.

Nu är det vår. Själv mår jag som bäst om våren. Det är hoppfullt att vänta på allt som ska komma upp ur jorden. Även om det är samma snödroppar och krokusar som förra året så är jag konstigt nog alltid lika förväntansfull. Resten av året längtar jag till våren, tänker på den som en symbol för en vackrare värld – och det är ljuset och värmen som är de viktiga aktörerna. Här kommer nu tre små exempel på hur jag själv upplevt just det:

BUSSEN: Jag tror det var under gymnasietiden. Det var tidig vår. Småruggigt och gråbistert ute. Skolbussen skumpade fram genom skogen som vanligt. Plötsligt öppnade sig landskapet och ljus och sol tittade in. Jag vaknade liksom upp ur min tonårsdvala, solen värmde mig i nacken och ljuset aktiverade tankar. En detalj som jag fäste mig vid var att håret på personen framför mig fick flera nyanser i det nya ljuset och mina egna kläder hade plötsligt fina färger. Ja man är ju lite introvert i tonåren, jag reflekterade och tänkte att när omgivningen är ljus och värmer så syns man bättre, i hela sin glans liksom, och världen blir vackrare. Nu tänker jag att det är mycket lättare att vara människa i ljus och värme och att världens alla relationer, politiska som personliga, behöver just ljus och värme emellan sig för att fungera.

– Visst bor det en vår i varje människa.

COLOR CAFE: I början av 90-talet jobbade jag med Color café här i byn. Det var en sorts studiecirkel för barn och idén var att med färgers hjälp måla bilder och sedan prata om bilderna med varandra. Min uppgift var att puffa på barnen lite, i riktning mot att komma vidare i bildskapandet, och det gjorde dom förstås med lite hjälp på traven. Snabbt lämnade dom regnbågar, blommor och blixtar och hittade nya kombinationer av färger och sätt att forma bilderna. Men det var först när de tillsammans tittade på varandras bilder och med ord belyste kompisarnas skapelser som gruppens bildmedvetande och självkänsla växte så det knakade. Med hjälp av varandras reflektioner kom språket, både det talade och det målade. Att bli sedd väckte skaparlusten till liv. Ja ibland behövs det verkligen bara en gnutta ljus och värme för att växtligheten ska explodera.

– Det bor sannerligen en vår i varje barn.

PÅ ANDRA SIDAN JORDEN: Jag har precis kommit hem från en resa. Mitt resmål var en plats på andra sidan Atlanten, en någorlunda välmående del av världen, ganska lik Sverige, men ändå med en stor och tydlig skillnad. Där bor nämligen ett myller av människor från alla håll och kanter av världen. Landet jag besökte har inte varit och är inte utan problem – men trots det så känns det som att mixen av folk och kulturer är naturlig och skapar en vagga för nyskapande och kreativitet. Området runt San Francisco är verklige en smältdegel för forskning och utveckling inom områden som bland annat medicin och teknologi.

Främlingskap och rasism existera i världen och handlar delvis om rädsla tror i alla fall jag, utveckling och kreativitet däremot handlar om ljus och värme och öppenhet för det okända och det olika, om det som våren representerar.

– Det finns en vår för världen.

Kyrkan i vårkvällen
Kyrkan fotograferad med regn på kameralinsen.

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s