Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.
Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.
Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

Annonser

Tjänstemannamöte i Norberg

Det var i torsdags som vi träffades i Norberg på det som från och med nu ska heta Bergslagens Medeltidsmuseum, här! Det är hela området med Berghuset och Nya Lapphyttan. Området ligger på kanten av Karlbergs hembygdsområde. Nya Lapphyttan är som alla vet en rekonstruerad medeltida hyttby som hyser en fungerande lika medeltida och rekonstruerad masugn. I denna ugn bedrivs järnförsök ett par veckor varje sommar sen många år tillbaka. I år fick man för första gången utslag med ”rent” järn å ena sidan och slagg å den andra, precis så som ska det vara. Stor glädje! Hemligheten med processen var röjd. Ja, det krävs tid för att förstå hur allt fungerar, det är sannerligen inte bara att ”göra järn” i en medeltida masugn. Årets tio utslag gav järn och slagg var för sig. Nu finns de tio utslagen redovisade i besökscentrat som numera är öppet året runt då huset blivit en arbetsplats. Gå dit och titta om ni är i närheten.

Här i Norberg har man siktet tydligt inställt på att bli ett centrum i Bergslagen, det var här industrihistorien började. Om detta finns åsikter runt omkring i nejderna men att Bergslagen verkligen utgjort grunden för Svea rikes uppbyggnad är det nog ingen som betvivlar. ”Bergslagen made Sweden” är ett begrepp myntat just i Norberg. Historia är spännande värre! Tolkningsföreträdarna likaså.

Nya Lapphyttan är fortfarande ett besöksmål i Ekomuseum och här hänger allt lite i luften för närvarande. Ska Bergslagens Medeltidsmuseum ingå eller ej? Denna fråga är alltid berättigad, då platser utvecklas på egen hand och knyter nya nätverk till sig. Det uppstår ständigt många frågor som vi måste förhålla oss till då både platser och människor utvecklas och förändras med tiden. Ekomuseum är i grunden främst en folkrörelse, en jättestor studiecirkel, och den bygger i mycket på industrihistoriska platser där ideella föreningar är verksamma. Den här frågan ska vi ta upp och belysa på ett kommande Bergslagsting 2013. Hur skapar vi balans i Ekomuseum? Och hur ser framtiden ut?

Masugnen på Nya Lapphyttan

Nu hettar det snart till på Nya Lapphyttan i Norberg. Två veckors järnförsök väntar. Starten går lördag den 1 sep med den Stora Döparedagen, kl 11-15 då landshövding Ingemar Skogö ”inleder en ny fas i områdets historia”, han välsignar järnförsöken förstås. Masugnen är uppvärmd och nu sätter man igång med att göra järn, försöken pågår sen dygnet runt fram till den 16 september. Då ryker och brinner det från masugnens topp och inuti pipan hörs hettan dåna av allt påfyllt kol som ska få järnmalmen att till slut smälta så man kan få den att rinna ut. Flammor och glöd! Och man behöver hyttdrängar (både kvinnor och män) till arbetet, det är mycket passning och vakthållning. Det går att anmäla sig på Nya Lapphyttans hemsida, www.nyalapphyttan.se. Där finns även mycket information om järnförsöken och vad som ska ske. Det är ett gediget program under de två veckorna försöken pågår. Varje dag kl 14 förevisas masugnen. Även barnen får särskilt program. De kan delta i en tidsresa i Barnens Bergslag lör-sön 1-2 sep samt 8-9 sep mellan kl 10-16. Och föreningen Järnet på Lapphyttan, www.jarnetpalapphyttan, är en stark samarbetspartner med en bra hemsida, där finns en massa information och en blogg om järnförsöken.

Efter vad jag både hört och förstått så är det otroligt spännande att delta om man gillar järn och känslan av att göra järn på det medeltida sättet. Det är som en tidsresa, man får gå i kläder med medeltida stuk. Linnekläder alltså. Och ull. Det finns nog en medeltidsgarderob i hyttbyn. Nog säger jag för jag vet inte riktigt, jag har själv inte varit hyttdräng, jag har bara varit där och tittat på dem. De ser så nöjda ut för det är en konst att smälta ner järnmalm och få ut flytande järn ur ugnen. Man måste lista ut hur de egentligen gjorde på 1100-talet och prova sig fram. Ja, lite kinkigt är det, det har man ju förstått. Det handlar mycket om graden av hetta. Ska förstås dit och titta igen…

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

Bakstugan i Källfallet

Förra veckan känns redan långt borta men då hände det sig i alla fall att Eva Långberg, projektledare i Bröd i Bergslagen och jag for till Riddarhyttan för att inspektera bakstugan i ett område som heter Källfallet. Vi var lite tidiga så vi fikade på Galleri Astley först, som jag skrev om igår.

I Riddarhyttan väntade en hel hop med baklystna människor som ville lära sig mer och börja baka i mer organiserad form. Riddarhyttan är väldigt livaktigt måste jag säga. Vi träffade nästan hela gruppen, de kom nästan allihop för att möta Eva och planera kurstillfället. Och där var till och med en man som ville vara med och baka. Den här bakstugan är stor och rymlig, tämligen nyrestaurerad. Den har idag en privat ägare som är hygglig nog att låna ut den, familjen använder stället som fritidsbostad. Huset byggdes av Bolaget Riddarhytte AB en gång i tiden, jag tror runt förra sekelskiftet.

I huset finns två bakstugor och två tvättstugor på bottenplanet, en av varje i vardera gaveln alltså – som ett parhus. Bakugn och tvättkar delar skorsten om ni förstår. Man måste ju ha hetvatten till vittvätten. På den tiden fick folk från byn boka in sig både för bakning och stortvätt, vilket nog inte var helt ovanligt. En allmän bakstuga ihop med en lika allmän tvättstuga, det är en smart lösning. Jag får väl förmoda att det här var fruntimrens egna träffpunkt där de fick vara ifred med sina bestyr. Karlarna höll väl till vid gruvan. Idag används bara den ena bakstugan för bakning, i den andra kan man sitta samlade längs med ett långbord. I mitten på april ska det bakas i denna stuga med Eva. Sen kommer nog bakandet att fortsätta i kollektiv form!

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Eva Långberg ”Bröd i Bergslagen”

Eva Långberg från ABF tittade in på eftermiddagen i början på veckan. Vi drack en kopp pepparmyntste och Eva berättade om de senaste nyheterna i projektet Bröd i Bergslagen som nu går in på upploppet, sista året. Projektet avslutas i början på hösten med en redovisning. Tänk att de två åren snart har gått!! Hon håller som bäst på med att sy ihop en brödmässa som ska genomföras för allmänheten lördag den 12 maj kl 11-16 på Norrbärke hembygdsgård i Smedjebacken. Vi pratade om det.

Eva har bokat upp huvudpersonen Manfred Enoksson, som kom till Saltå Kvarn i Järna 1992, och som med tiden blev berömd bagarmästare på kvarnen, www.saltakvarn.se.  Han har med stor energi och djup kunskap bidragit till att ekologisk bakning fått ett starkt uppsving med surdegsbröd och annat gott. Manfred ska hålla workshops på Norrbärke hembygdsgård den lördagen. Det blir mycket annat där också, olika goda bröd med tillbehör som ostar, sylter, marmelader, redskap (brödspadar, stickor, korgar…) etc till försäljning samt naturligtvis diverse ekologiska mjölprodukter från Hällsta Kvarn utanför Sala, www.storahallsta.com.

Fredag 11 maj blir det brödaktiviteter för VBU, Restaurangskolan i Smedjebacken. Eleverna ska få möjlighet att lära sig mer om historisk brödbakning och själva prova på. Ett mer detaljerat program kommer förstås senare. Det här var bara som ett litet varsel!