Nu flaggas det inför sommaren

Det börjar dimpa ner turisttips i brevlådan. Dan Anderssonveckans folder har redan kommit och ArbetSams museikatalog för i år låg i brevlådan den här veckan. Den heter: Arbetsamma museer, Museiguide 2012, 360 skäl att upptäcka Sverige. Den är himla kul att bläddra i – om man nu gillar arbetsliv, prylar, mackapärer, maskiner och levande historia vill säga. Nu blir jag jättesugen på en tur runt Sverige! 431 arbetslivsmuseer är med i ArbetSam nu och alla presenteras. Längst bak finns innehållet uppdelat i kategorier så man snabbt kan hitta det man själv är särskilt intresserad av. Det är sånt som tryckerier, sjöfart och varv, personmuseer, skog och papper, sten och kalk, järnväg, skola, gruva, bruk  m.m. – ja det här var bara ett litet smakprov. På deras hemsida  www.arbetsam.com  kan ni själva ladda ner deras museikatalog.

För övrigt är alla museer uppdelade efter landskap. Jag kollade naturligtvis genast på Dalarna som har 25 arbetslivsmuseer med och 6 av dem är även besöksmål i Ekomuseum. Sen kollade jag Västmanland och där finns 16 st medlemsmuseer varav 7 är besöksmål i Ekomuseum. Då har vi alltså 13 st arbetslivsmuseer i Ekomuseum! Det borde jag väl veta kanske, men si det gör jag inte, jag vet inte allt! Ändå finns det platser i Ekomuseum som jag tycker borde vara med, som Karmansbo lancashiresmedja och Lokmuseet i Grängesberg.

Här är de sju i Västmanland:
Engelsbergs bruk (Världsarvet), Engelsbergs oljefabrik (Oljeön), Fagersta bruksmuseum, Kanalmuseet Skantzen i Hallstahammar, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård i Norberg, Norbergs Gruvmuseum, Trångfors smedja och kraftstation i Hallstahammar.

Och de sex i Dalarna:
Arbetarbostäder i Stora Hagen i Grängesberg, Flogbergets besöksgruva, Gravendals bruk, Gruvcentrum Mojsen, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum och Smedsbostaden på Hammarbacken i Ludvika.

Just i år ståtar vi själva med en helsidesannons i Museiguiden, det var en ovanligt bra satsning. Vår logga skulle förstås ligga under samtliga 13 besöksmål också, det är att nåt att tänka på till nästa år.

På Meken: MOMENT – åtta svenska grafiker

På Meken var det vernissage i går lördag 24 mars med en inspirerande invigningstalare, Jordi Arkö, grafiker och konstkonsulent åt Dalarnas län. Det är en skön blandning av konstnärer som visas och de hade alla fått Jordi Arkös stipendium i grafik, som delades ut för första gången 2010. Det blev en utställning tack vare Carl-Axel Valéns stiftelse och den producerades av Eskilstuna konstmuseum. Sen har den turnerat på flera platser och efter denna månad på Meken är det obönhörligen slut. Gillar ni grafik – då ska ni passa på!

Det var roliga verk som mötte besökarna, uppförstorade tryck och gigantiska färgstarka textila collage hopsydda av träsnittstryckta tygbitar, det var fantasifulle Fredrik Lindqvists verk, han syr själv. Där fanns stora roliga linoleumsnitt av John Rasimus som bor i Falun. Men granarna ville jag ta med hem, de var så fina, Gunnar Nehls granar. Jag trodde det var nån slags fototeknik ända tills Jordi Arkö berättade att de var gjorde med tunnaste torrnål på koppar men med hjälp av en ny uppfinning: en slags motoriserad turbonål på hjul. Det hade inte gått annars, för de var stora. Tekniken är ursprungligen anpassad för mindre format, där frimärken nog är det minsta. Granarna var uppbyggda av tusentals små små raka streck, lite senare gick jag fram och synade dem på mycket nära håll. Gunnar Nehls är konstgravör, han har graverat sedlar, Selma Lagerlöf på våra tjugor till exempel. Har just tittat på Selma med lupp, det är verkligen ett otroligt fint arbete. Av tunnaste streck har bilden byggts upp.

Utställningen ska stå till och med 1 maj, öppettider: tis-fre 12-16, lör-sön 11-14, mån stängt. Långfredag, annandag påsk och 1 maj: 11-14
Vill ni själva prova på grafik? Då är ni välkomna till drop-in på tisdagar. Det är ett samarbete med Grafikverkstan på Galleri Astley, med grafikerna Lina Nordenström och Lars Nyberg.

Meken ligger på Kyrkogatan 12 i Smedjebacken, tfn. 070-650 14 54, info@mekensmedjebacken.se
Hemsida: www.mekensmedjebacken.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Fikabesök på kansliet med kulturprat

Idag tittade min ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet, fick sig en kopp kaffe och sen pratade vi igenom vad vi har framför oss och det är ju en del. Det tornar liksom alltid upp sig på vårkanten för att sen plana ut mot höstkanten. Och det är knappt man hinner med allt! Lustigt det där, har tänkt på det många gånger. Men jag har ju som motto: det är bara att bita ihop och stå på! Och den tanken hjälper faktiskt.

Nu är det den stora kulturutredningen som är på gång för Dalarnas del. Alla län ska ju göra en regional kulturplan. Västmanland har redan gjort sin och den hittade vi på Landstingets hemsida, www.ltv.se och skrev ut ett ex till oss var. Den gillade vi för där står det mycket om museerna i Västmanland och om Ekomuseum Bergslagen. Väldigt bra skrivet, tydlig och välstrukturerad, ja vi nickade ikapp och läste i varsitt exemplar.

Därefter tittade vi i Dalarnas förslag och den var svårare att ta till sig, den ska diskuteras i Avesta den 20 mars och vi har den på remiss till 7 maj. Då ska vi svara något. I förslaget står det inte många ord om Ekomuseum Bergslagen, ja vårt namn finns med som ett av Dalarnas sex större museer – övriga är Zornmuseet, Carl Larssongården, Husbyringen, Framtidsmuseet och Siljansfors Skogsmuseum. Ja, vi sex blev nämnda vid namn men mer står det just inte om oss vad vi kunde se.

Dalarna har visserligen 389 museer och är därmed Sveriges museitätaste län! Men den här planen beskriver bara två museer: Dalarnas museum 3 st A4-sidor och Mentalvårdsmuseet i Säter 2,5 st A4-sidor, sen tog kulturplanen abrupt slut på sidan 75 …. det är nåt som inte stämmer….. vad har vi missat… ?? …återkommer i ärendet!

Mer om Staffan Lindh

Jag kan inte släppa Staffan Lindh. Igår när jag kom hem med hans målningar från Meken i bakhuvudet, betraktade jag min egen Lindhmålning. Ja, jag har en som jag absolut älskar! Den heter ”Porträtt av en envis björk” och det är säkerligen en björk som stod här i södra Dalarna någonstans. Björken vägrar släppa sina löv, den står där trotsigt grön i snön. Jag har alltid identifierat mig med den här målningen, jag känner mig själv som en mycket envis björk och vill inte släppa mina löv. Det är en rätt stor målning och inköptes av min far runt 1970 på ett galleri på Kungsholmen i Stockholm där Staffan Lindh hade en utställning. Han blev också väldigt förtjust i Staffan Lindhs måleri och nöjde sig därför inte med en målning utan köpte två till (som dock inte finns hos mig). När jag nu såg målningen ”Höst” igår så såg jag även en björk vid sidan av, längs kanten, den hade en bra plats, den fick framträda. Det är därför jag nu vill visa er hela bilden här på bloggen, inte bara den lilla miniatyren som jag la ut igår, björken syntes ju inte så bra.

Målningen handlar inte bara om det fina paret som står med ryggen mot betraktaren och blickar ut över den till synes lugna sjön en klar höstdag men där allt kan förändras inom några sekunder, det är ett imaginärt lugn. Nej, den här målningen handlar även om en envis björk som ger stadga, står på sidan och liksom håller upp bilden. Björkar är mycket bra träd. Den här målningen talade verkligen till mig igår, ja idag också som ni märker. Det är något med Staffan Lindh och björkar…. Visst är det märkligt med vissa konstnärer att de så indirekt talar till en? Staffan Lindh är en sådan, han för ett lågmält samtal med oss betraktare via sitt måleri, han gör inte mycket väsen av sig ens som människa men han förstår något av det stora osynliga omkring oss och det målar han av.

Missa inte Meken!  Öppet lörd-sön 11-14.

Dan Anderssonveckan invigd av Marcus Birro

Ja, det var stort pådrag idag och Ludvika Gammelgård fylldes av folk. Marcus Birro skulle inviga Dan Andersson veckan och det gjorde han med ett långt, känslosamt och personligt tal. Självklart gick jag dit för att lyssna och spana och han var bra! Han sa precis de rätta sakerna, han hade det rätta tonläget, hans ord föll så vackert över alla oss församlade. Han lämnade ingen oberörd. Jag vågar påstå det. Han inledde med att säga att skrivandet är nyckeln till världen – för alla. Att ingenting förklarar världen bättre än orden. När vi drabbas av sorg (det förfärliga som hände i Norge) så blir det bättre om vi skriver av oss sorgen för orden gör jobbet åt oss, bokstäverna blir som tårar som läker oss. Just det fångade mig, det fastnade. Sen sa han många andra mycket kloka saker och även roliga självironiska saker men framförallt så höll han en avpassad ton och det kände publiken. Alla älskar Marcus Birro! Och Marcus Birro älskar Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika sent på natten. Applåder! Dan Andersson i sin himmel blev lycklig och glad och nu börjar hans vecka med stor energi och många upplevelser runt omkring i hans finnmarksland.

Jag träffade på min ordförande Ingvar Henriksson och hans Stina och vi tog en fika och pratade om Ekomuseum och allt som sker omkring oss, om augustisemester och om det tal vi nyss hörde. Dagen var varm, solen visade sig, till och med brände oss och hela Gammelgården levde upp i några timmar med långa köer som ringlade sig till kaffeserveringen. Jag håller med Marcus Birro – Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika är speciellt. Magiskt! Han glömde nämna sjön Väsman, annars stämmer allt han sa på pricken.

Mer om Marcus Birro finns  här.