Ångfartyget Å/F Runn

RunnDet fina fartyget träffade jag på i går i Smedjebackens hamn, jag var ute för att fota några platser när jag var på hemväg från Västanfors. Två karlar höll på att tvätta rent skrovet för det hade lyfts ur vattnet bara dan innan pga sjöfartsinspektion. Skrov får ju inte rosta sönder och fartyget ligger i Kolbäcksån hela vintern, vattnet fryser inte just där pga kraftverket ovanför. Å/F Runn har fått sitt namn efter sjön Runn, där Falun ligger som ni vet. Men numera går den på Barken och den drivs av en ekonomisk förening samt ingår i Föreningen Barkens Ångbåtar. I sommar planeras några mycket intressanta turer, som kallas Nostalgiturer. Jag tog en bild på programmet och hoppas att det är läsbart. Programmet ligger även ute på deras Facebooksida, här: www.facebook.com/ForeningenBarkensAngbatar?fref=ts  

Runn o resaFärden ska gå på Barken ner mot kanalen och Fagersta-Västanfors via Semla slussar och Västanfors ut på Åmänningen mot Oljeön och Ängelsberg. Där möter ENJ upp med rälsbussen (ENJ = Engelsbergs Norbergs Järnväg) och så far man iväg uppåt Norberg och Kärrgruvan och där möter en fin veteranbuss upp, som skjutsar sällskapet tillbaka till Smedjebacken. Och mat och kaffe får man under vägen på olika ställen. Visst är det ett suveränt resepaket!

Runn o hamnenTog en bild på Kolbäcksån också med Ovako till vänster. Här blir det allt finare, hamnen håller på att fixas till för att bli just lite trivsam med Barkens Hamncafé och sen den nya Hamnkrogen nere vid gästhamnen, ja de syns förstås inte på bilden, allt det ligger vid sidan av mig….

Annonser

Bokslut och Ekobladet

Styrelsen sitter samlad på Logen på Västanfors hembygdsgård. Det är bokslutssammanträde. Fr vä sitter Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Sen t hö  Mona Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som inte syns på bilden var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, ordf Ekorådet. Dessutom anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, men då var mötet redan igång.
Styrelsen på Logen på Västanfors hembygdsgård. Fr vä Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn. Därefter t hö Mona-Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som tyvärr inte syns var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, Ekorådet Västmanland. Lite senare anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, han kom ju tyvärr aldrig ens med på bild.

Så var bokslutet gjort! Det var i fredags som styrelsen sammanträdde på Logen på trevliga Västanfors hembygdsgård. Och i år gick det som på räls. Alla utom en ledamot var där och i dag kom den saknade hit till kansliet och plitade på sitt namn. Nu är det påskrivet av alla som ska skriva på. Så fort har det aldrig gått tidigare. Nu går jag till revisorn och får hans påskrift också. Dessutom landade vi på en nätt liten vinst, nära nollstrecket. Det kunde inte vara bättre. En osannolik tur med allt! Eller är det månne skicklighet? Jag lutar faktiskt åt det senare…

Ekobladet ! Låt mig säga nåt om det. Det skickades ut den 28 februari till många epostmottagare, den hänger även på hemsidan. MEN jag har dessvärre en liten egenhet att svänga om dag och datum och det lyckades jag bra med i senaste Ekobladet. Observera nu detta: Geocentrums Vänner i Riddarhyttan håller sitt årsmöte MÅNDAG 18 mars kl 19. Inte tisdag som jag skrev, ber om ursäkt!! Må detta nu gå fram till några. Må det sprida sig som ringar på vattnet. Detta misstag var då otur!! Eller var det synnerligen oskickligt av mig? Jag lutar åt det senare även i detta fall. Och där ser ni – det skapas balans alldeles av sig självt!! Och på direkten dessutom. Livet är allt bra finurligt. Precis som en gungbräda. Det ska jämna ut sig!

Senaste Ekobladet finns att läsa: här!

 

Ekomuseitanken föds….

Utredningen om Ekomuseum Västerbergslagen som genomfördes av Örjan Hamrin och Hans Rehnberg. Till höger den första guideboken för det nya Ekomuseum Bergslagen, även den ett verk av Örjan Hamrin.
Utredningen om Ekomuseum Västerbergslagen som genomfördes av Örjan Hamrin och Hans Rehnberg. Till höger den första guideboken för det nya Ekomuseum Bergslagen som föddes ur den första idén, även den ett verk av Örjan Hamrin.
Här har Ludvika och Smedjebackens kommuner inventerats på intressanta platser som skulle kunna bli besöksmål i det föreslagna Ekomuseum Västerbergslagen.
Här har Ludvika och Smedjebackens kommuner inventerats på intressanta platser som skulle kunna bli besöksmål i det föreslagna Ekomuseum Västerbergslagen.
Del av inledningens text som visar att Karl-Erik Forsslund i Ludvika var tidigt ute med tanken på industrihistoria - och att Ludvika Gruvmuseum är ett mycket tidigt exempel på ett nytt sätt att arbeta med museer - utomhus i det fria. Det är 75 år sen.
Del av inledningens text som berättar att Karl-Erik Forsslund i Ludvika var tidigt ute med tanken på industrihistoria ute i det fria – och att Ludvika Gruvmuseum är ett mycket tidigt exempel på just detta. Det är 75 år sen.

Det var redan 1970 som Husbyringen skapades, när Erik Hofrén var chef för Dalarnas museum. Det var mycket idéer i luften på den tiden och några lyckades fånga in dem och göra något av dem. På Dalarnas museum ville man utveckla den regionala museiverksamheten. Begreppet ekomuseum fanns inte då, det myntades i Frankrike några år senare. Tankarna på ett ekomuseum i industrins södra Dalarna började spira i slutet av 1970-talet. 1984 kom så en utredning om ett Ekomuseum Västerbergslagen, genomförd av Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum och Hans Rehnberg från Riksantikvarieämbetet. Det var på Facebook i morse som jag såg Örjans inlägg om utredningen! Och i Ekomuseums bibliotek hittade jag fyra exemplar och jag bläddrar…jag läser Erik Hofréns förord. Ludvika och Smedjebacken ska ge en helhetssyn av teknik, samhälle, människa och miljö med utgångspunkt i kulturlandskapet och bli ett ekomuseum. Begreppet kulturturism har landat. Det är vårdagjämning 1984. Det är snart 30 år sen!

60 jätteintressanta sidor – ja ni läser rätt. Det är roligt att läsa om fröet till det som växte fram två år senare, titta själva på kartbilden ovan, många platser och allt är med: gruvor, hyttor, bruk, bergsmansgårdar, transporter, energi, finnskogen, kulturpersonligheter, modern industri… Och idén växte. 1986 påbörjades det gränsöverskridande experimentet Ekomuseum Bergslagen i en ännu större form. Örjan Hamrin for runt och fick ihop en samling kommuner i två län och ett lyckosamt försök till samverkan kunde starta. Han arbetade heltid med projektet. Det första kansliet låg på översta våningen i Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, ja handelsboden alltså, som invigdes 1988 och fick sitt Eko- efter Ekomuseum. Tre år senare, 1990, bildades Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen med säte i Fagersta. Efter denna rejäla insats av Örjan, som även skissade på den organisation som står sig än i dag, drog han sig tillbaka till jobbet på Dalarnas museum – men släppte inte ekomuseet med blicken helt och fullt.

Peter Larsson blev den förste museichefen år 1991 och arbetade upp den trebenta organisation som står sig än:  styrelsen – tjänstemannagruppen – de ideella föreningarnas Ekoråd. Han efterträddes av Ewa Bergdahl 1996, som efterträddes av Mats Hulander 2000, som efterträddes av mig 2003, som efterträds nu den 1 juli 2013 av Anna Falkengren! Och Örjan Hamrin är numera Ekomuseums senior adviser. Tänk så det kan gå!

Här är Strömsholms kanal

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen.
Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen. Och visst är det en karl som står där så lugnt och fiskar i godan ro…

Satt i går och skrev en redaktionell text om just Strömsholms kanal för Upptäcktsresan 2013. Det är Svenskt Kulturarvs fina sommarmagasin med kulturtips från hela landet. Alla landskap är med och för Ekomuseums del är det alltid lite knepigt för vi finns ju i två landskap. Men kanalen går genom båda även om självaste kanalcentrum faktiskt ligger i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet på Skantzen, granne med Mekanikus där kanalens tekniske chef bodde. Och dessutom ligger Kanalbyggnadshyttan inte lång därifrån, där slussportarna renoveras löpande. Kanalens hemsida här!

Men kanalen är så liten och smal! Jag har svårt att fatta att segeljakterna med sina enorma segel för att fånga vinden, gick här. De kallades ”smedjebackare” och byggdes väl i Smedjebacken där kanalen börjar – eller om den slutar där – jag blir aldrig klok på vilket. Kanske fick de riva seglen något när de emellanåt seglade ur kanalen och ut på sjöarna? Det är tänkbart. Åmänningen är rätt stor, det är den sjö som ligger nedanför Fagersta, där Ängelsberg och Oljeön ligger. Där kan det nog blåsa upp. Dessa flatbottnade pråmliknande segeljakter kunde lastas med 60-70 ton järn!! Och de gjorde 8-9 resor per år mellan Smedjebacken och Borgåsund, där allt järn lastades om för vidare transport till järnvågen i Stockholm. Sen for järnet iväg ut på de sju haven, det gick på export och gjorde många människor förmögna. Men runt 1860 kom ångkraften att ersätta seglen och ångbåtar började gå med släp av lastade pråmar efter sig. Viss persontrafik förekom också. Folk for med båt längs kanalen och till Stockholm. Sen kom järnvägen och tog över all trafik och kanalen hamnade i skuggan. Livet runt kanalen försvann trots att  den var Sveriges viktigaste vattentransportled – näst Göta kanal.

Men snart är det sommar! Vi kan åka med turistbåtar på kanalen, såna finns! Och slussarna fungerar. Man kan vandra och cykla längs med den. Man kan fiska i den och njuta av den. Och man kan lära sig nåt om hur det var för inte så väldigt länge sen. 

Kronprinsessparet i farten…

I morse for jag till Västanfors för att se kronprinsessparet Victoria och Daniel. De båda deltog i ett möte som handlade om integration och mötet var förlagt till Magasinet på hembygdsgården och det är den trevligaste av miljöer dessutom. Vilket bra val av mötesplats!! De satt på översta våningsplanet och med på mötet var även integrationsminister Erik Ullenhag och kommunalrådet Stig Henriksson. Sen deltog förstås ett tiotal personer från företag som Adecco, Swedbank samt organisationer som Somaliska föreningen, Försörjning & Arbete, Tillväxtgruppen i Norra Västmanland.

Och vad gjorde jag där? Jo, jag ville se kronprinsessparet live på ett av Ekomuseums finaste besöksmål och försöka få till några bilder av det celebra besöket. Strömsholms kanal passerar ju intill med en sluss just vid Västanfors, som är döpt efter kronprinsessan. Dessutom är integrationsfrågan angelägen för oss alla. Vi har själva haft ett integrationsprojekt med ABF i Ekomuseum, om bröd och bakning. Vi är beroende av inflyttning i vårt land och så har det alltid varit. Inte minst i Bergslagen!

Sen var det ju det där med julborden som lockade, det mesta av julpyntet på hembygdsgården är framme nu. Verksamhetsledaren Malin Andersson guidade oss runt medan mötet pågick och nog förstärktes julkänslan avsevärt av dessa syner. Ni som vill ha en fin upplevelse gör klokt i att fara dit och gå runt i stugorna och sen dricka en god kopp kaffe i Kaffestugan. Bäst är det nog på söndagar då flest hus är öppna.

Jag tänkte beskriva julen på Västanfors i kommande Ekoblad som kommer 1 dec. Och glöm nu för all del inte bort Västanfors Julmarknad sön 2 dec!! Här kan ni läsa mer:  www.hembygdsgarden.nu

Styrelsen samlades i Västanfors

Vi samlas väldigt ofta på Logen mittemot Kaffestugan på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, så också denna gång. Där är det trevligt att mötas och hembygdsgården ligger strategiskt mitt i Ekomuseum. Man sitter dessutom som på ett litet bytorg, fast inomhus förstås. Den här dan fick vi nybakade grahamsfrallor direkt från Kaffestugan, urgott.

Nästan alla i styrelsen mötte upp, bokslutet skulle nämligen skrivas på och det hela funkade fint. Jag gick igenom verksamhetsberättelsen och det är ändå rätt märkligt hur pass mycket vi hinner med på ett år! Det ser man när allt radas upp i en text. Och pengarna har räckt till med hjälp av lite trollerikonster och jo då, vi fick till och med lite grann över som kunde balansera något av tidigare års underskott. Det innebar att vi nu kan bygga på vår lilla kassa med några tusenlappar, vilket aldrig skadar. Bokslutet blev klart och ska nu sammanställas med bilder från året som gått och klubbas igenom på stämman i maj.

Nu går vi in i ett något kostsamt år igen då vi ska göra vandringsfoldrar till så många miljöer vi hinner med och sen gnor vi på tills alla miljöer har en ny fräsch folder, det kan ju ta ett år till. Ekomuseum Bergslagen ska få en egen folder på tre språk: svenska, engelska och tyska. Vi ska även tänka till lite vad gäller Järnrutten och dess engelska version Ironroute, hur vi kan utveckla den, vi kan ju tänja ut den lite söderut …. Den hänger på ERIH:s webbsajt som en länk, vilket förpliktigar (ERIH är det europeiska industrihistoriska nätverket). Järnrutten behöver omsorg och det ska den få – av oss. Och vår egen hemsida behöver också en insats, uppdatering framför allt. En skylt ska fixas till Rastplats Dalaporten, där ska vi vara med och flagga för vår existens. Vi har även några internationella aktiviteter för oss kommande år, det blir bra. Ja, som ni hör så är vi igång, beredda att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Vi ser framåt! Just precis – och med stadig blick.

Första året med www.oljeon.se

Oljeön utanför Ängelsberg fick en egen hemsida den 1 maj 2011, för ett knappt år sen alltså och den har redan haft 10 000 visningar, det är bra! Det bådar gott inför framtiden. Det glada beskedet kom igår i ett mejl från Malin Andersson, http://www.primaleve.se, som är dess upphovskvinna. Malin som i många år arbetat som guide och turisminformatör i Ängelsberg och på Världsarvet Engelsbergs bruk samt naturligtvis på Oljeön är samma Malin som i morgon den 1 februari börjar jobba som verksamhetschef på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Oljeön är en märklig ö. Det var en framsynt herre vid namn Per August Åhlund som anlade ett oljeraffinaderi 1875 på ön, en oljefabrik där han tillverkade lysfotogen och smörjoljor och fetter av olika slag. Brandrisken gjorde att ön var det perfekta stället för en sån verksamhet. Råoljan kom från Texas i båt via Mälaren och Strömsholms kanal ända fram till porten. Fett och talg kom från Ryssland och tjära (en slags naturlig asfalttjära, s.k. goudron) kom från södra Polen (Galizien). Lysfotogen blev en stor produkt och det berodde förstås på att ungefär samtidigt kom järnspisarna och då stängdes ljuset från den öppna elden in i järnspisen och man måste lysa upp stugorna med annat ljus. Fotogenlampan gjorde sitt intåg i hemmen. Oljeraffinaderiet räknas idag som ett av de äldsta bevarade i världen! Ja, här ligger alltihop kvar mer eller mindre intakt, www.oljeon.se

En mycket fin bok har skrivits om Oljeön, den kom förra året samtidigt som hemsidan. Författare är Kersti Kollberg som har rötter på Oljeön. Hennes farfar var den siste oljefabrikören. De supervackra bilderna i boken har tagits av Björn Ullhagen. Boken kan ni beställa via hemsidan från Balkong Förlag  för 249 kr inkl moms och porto.