Träff på Finngården Rikkenstorp

Rikkenstorp 2013”Lilla paradiset”, just så kallar jag denna ljuvliga plats. I dag hade vi ett kombinerat Ekoråds- och Tjänstemannamöte, två skimrande flugor i en enda smäll. Det gick utmärkt med Gunnar Ahl som van ordförande. Jag blev även mycket trevligt avtackad efter mina tio tjänsteår, nog är det med visst vemod jag lämnar den 1 juli…men det är också naturligt. En ny fas tar vid och det känns bra. Ett medvetet kort möte hade vi också för vi skulle ju ta oss runt på Kulturstigen med Nils Holmdahl efteråt samt ha tid att titta runt i det fina Finnskogsmuseet i ett av uthusen. Det är där man får möta olika människor som levt i Grangärde finnmark. Vi var ett trettiotal personer som deltog och vi klarade oss nästan helt från regn. Några små droppar föll…

Rikkenstorp pörtetRikkenstorp vid pörtetRikkenstorp NilsHär ovan framför rökstugan/pörtet står Gunnar Ahl, Ekorådets ordförande längst t vä och Anna Falkengren som blir ny ekomuseichef längst t hö. Nils Holmdahl ses här t vä, han vägledde oss runt gården. Sen åt vi en mumsig lunch i den iordningställda lagårn, där vi för övrigt också drack fm kaffet och höll vårt möte. En bra plats för sånt! Tänk på det ni som ska hålla möten och vill vara på ett unikt ställe. Hélène Littmarck Holmdahl hade bakat suveräna nässelbröd och fyllt dem med goda ostar och grönska från naturen, sånt som kirskål och annat mystiskt – gott! Nils berättade om finnmarken och om Dan Andersson, mycket personligt och roligt. Han har ju gjort gedigna efterforskningar och nyligen utkommit med en bok: Karl Hälsing och Dan Andersson, ett bokprojekt om Grangärde finnmark. Jag tog med en kartong till kansliet, vi ska hjälpa till att sälja den. Finnmarken är viktig för svensk järnhantering, det är den ”träkolsgruva” som masugnar och hammare i Bergslagen var helt beroende av. Finnmarken gav energi.

Nu ska ni få ett tips: Rikkenstorps dag under Dan Anderssonveckan tisdag 30 juli kl 10-17 . Temat i år är MAT. Göran Greider kommer och Matupprorets Camilla Sparring. Roligt! Och en marknad blir det på tunet med tema mat. Kaffe och matservering i den fina lagårn förstås….

Finngården Rikkenstorp i vårluft

RikkenstorpRikkenstorp_1Rikkenstorp permakulturRikkenstorp_3 Rikkenstorp_2Rikkenstorp Kazu OharaPå något leriga vägar tog vi oss fram, arkitekt Kazu Ohara och jag i min lilla bil. Slirigt var det så här efter vintern. Men nu skulle Rikkenstorp visas upp! Det är ett besöksmål som fogades till Ekomuseum 2009 trots att det ligger i Ljusnarsbergs kommun, men på gränsen till Ludvika och intimt kopplat till Bränntjärnstorpet och finnstigarna.

Jag får paradiskänslor varje gång jag kommer hit, det är som en alldeles egen värld där det ligger avskilt från Norra Hörkens alla sommarvisten. Snön har just smält och några vitsippor syns ännu inte till på ängarna ner mot gården. Ett år blommade de för fullt.

Unge Joel Holmdahl sågar till plank från eget grantimmer nere vid sjön, till ett traktorgarage. För övrigt utvecklas permakulturen alltmer. Ankor av gammal lantras simmar i en liten damm, tuppen gal och hönsen sticker ut huvudena, fåren bräker ovanför gården och odlingsbäddarna ska förberedas. Det är en fullständig idyll. Jag känner mig glad när jag ser allt som görs, det är hopp om framtiden. Och självklart bjuder Nils Holmdahl in oss på en kopp kaffe i det hemtrevliga köket, till och med katten är med. Men vilket trivsamt boställe! Och den 23 maj ska vi ha en ekomuseidag just här, det blir jättefint.

Här är deras hemsida: www.rikkenstorp.se

Skogsfinnarna som tämjde skogen

Skogsfinnarna_2

Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!
Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!

Understreckaren i söndagens SvD (24 feb) av professor Dick Harrison var verkligen intressant, den handlade om hur skogsfinnarna tämjde det svenska landskapet. Ja, det vet vi som bor här i södra Dalarna och har nära till Grangärde och Nås finnmarker. Och den 24 februari är också Sverigefinnarnas dag! Inte många som vet det! Jag var en av dem. Svenskar är pinsamt okunniga om den finska invandringen som pågått i olika perioder under flera hundra år skriver Dick Harrison. Han skriver att i det svenska rike som växte fram på 1100- och 1200-talen så var en stor del av befolkningen finsktalande. Och de svenska Östersjöstäderna var flerspråkiga. Det verkar som om Sverige mer var som en sjudande gryta på den tiden. Mångfald är ordet. Och finländare bidrog i hög grad till framväxten av Sverige, t ex nybyggarna på 1600-talet (i finnmarkerna!), finska soldater i den svenska armén, den svenska industrins beroende av finländsk arbetskraft under efterkrigstiden – allt detta är inte så väl bekant för oss svenskar. Dick Harrisons studenter blir genuint förvånade när han berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809. Ordagrant så!

Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.
Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.

Kolonisationen av skogsmarkerna i Mellansverige tog fart på 1600-talet och skogsfinnar lockades hit av skattebefrielse. De byggde sina timmerhus (pörten), odlade med svedjebruk, det var tuffa tider men skogen lämpade sig mer för boskap än för jordbruk. Getter och får betade mellan furorna och stenarna. Man ska veta att dessa skogsmarker också är moränmarker och inte helt lämpade för uppodling.  Senare kom de att försörja järnbruken med träkol, överallt restes kolmilor då masugnar och hammare slukade kol. Den finska kulturen kunde överleva i generationer. 1600-talets folkkultur från Savolax vill Dick Harrison särskilt lyfta fram. Det är just den som vi har spår av i Grangärde finnmark. Den präglades av storfamiljer, lagarbete, näverhantverk, rågodling (svedjeråg) med jästa rågbröd, rökpörten och finnplogar. Den som vill uppleva lite av detta kan hälsa på familjen Holmdahl som bor på Finngården Rikkenstorp, www.rikkenstorp.se, ett äkta gammalt finnboställe. Eller ta sig till Skifsen utanför Fredriksberg, www.skifsen.se, där man kan uppleva en riktig rökbastu sommartid när Skifsens Vänner har sina aktiviteter. Äkta finskt bastubad erbjuds och därefter motti eller nävgröt som det också kallas.

Förresten – här är länken till Dick Harrisons text i SvD: www.svd.se  

Dan Andersson-pristagarna 2012

Finngården Rikkenstorp igen!! Holmdahls igen!! Jag tycker det delas ut pris till dem mest varje år. Förra året var det Joel Holmdahl som fick en utmärkelse för sin permakulturinsats på finngården. Tror det var så. Och i år är det Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl som båda får Dan Anderssonpriset för insatser vad gäller finnskogskulturens bevarande. De har gjort betydande dokumentationer båda två, var och en på sitt sätt. Priset delas ut på veckans avslutande fest i Luossa söndag den 5 augusti. Stort GRATTIS säger jag!

Men först ska Dan Anderssonveckan invigas och det sker i vanlig ordning nu på lördag den 28 juli kl 13 och platsen är förstås Ludvika Gammelgård. Invigningstalare är Marcus Birro av tradition sen ett par år tillbaka. Därefter drar en intensiv vecka igång i Ludvika kommun med massor av aktiviteter runt hela finnmarken.

Torsdag 2 aug mellan kl 10-17 är det stor Finnmarknad på Finngården Rikkenstorp och kl 10 kan man hänga med Nils Holmdahl på kulturvandring runt gården, ca 2 km.

Som sagt, hugade besökare kan läsa mer här om programmet i detalj: dananderssonveckan.se

Branden i Bränntjärn

När man ändå är ute och kör i Ludvika finnmark så tar man gärna en genväg över skogen till Bränntjärn. Och genväg är senväg! Det är lätt att åka vilse i finnmarken, det ska jag bara säga. Utan karta villade jag bort mig rejält. Man ska aldrig tro att man hittar. Jag tog nog den längsta vägen till Bränntjärn men fram kom jag till slut.

I juni 2008 så brann skogarna häruppe och bränderna närmade sig Bränntjärnstorpet. Hundratals frivilliga och brandmän bekämpade elden och rökdoften spred sig många mil, man kände den ända ner till Ludvika stad. Torpet undgick med en hårsmån denna vilda brand. Det var en fråga om högst 50 meter. Torpet klarade sig precis och det pga av duktiga brandmän som slet som djur för att mota bort elden. Det har jag nämligen hört berättas. Jag var där ett år efter branden och tittade. Hela skogen mellan torp och tjärn var nedbränd. Tallarna stod med kolsvarta stammar och gröna ruskor högst upp, de verkade till en början ha klarat sig med livet i behåll. Jag har varit där varje år sen dess och tittat. Men i år, fyra år efteråt, var många tallar döda. Nu står de där som nakna pelare i den forna skogen. Och en grön matta av olika sorters högt gräs täcker marken.

Bränntjärnstorpet ligger där det ligger och när man är där på platsen så märker man just inte av skogsbranden så mycket. Nu är det snart Dan Anderssonveckan och då brukar man alltid ha någon aktivitet vid torpet, därför att det är en ovanligt magisk plats i en glänta mitt i skogen. Betänk att här bodde änkan Anna-Stina Knas med sina fem barn, ett av dem blev Dan Anderssons far.

I år är det fredag 3 augusti kl 19.00 och man samlas på tunet, det är fri entré, bara att komma. Där sjunger Per Sörman, där berättar Nils Holmdahl från Finngården Rikkenstorp om Bränntjärn och Dan Andersson. Allt sker utomhus, det är magiskt. Men glöm inte kartan!

Läs mer om veckans alla program på: dananderssonveckan.se

Förmiddag på Rikkenstorp

Jag kom lagom till förmiddagskaffet. Det var i dag. Att kliva in i köket på Rikkenstorp hos den varma trevliga familjen Holmdahl är något jag gillar skarpt. Vid köksbordet satt Hèlène Littmarck Holmdahl mittemot maken Nils och bredvid honom sonen Joel. Vi skulle prata vandringsfolder. På Rikkenstorp finns nämligen en 2 km lång vandringsled runt gården och här behöver man en karta så man lätt kan ta sig runt och stanna och se de olika platserna som finns. Den ska hängas som en pdf på vår hemsida under Rikkenstorp. Vi ska också trycka upp ett antal, som de kan ha och dela ut till besökare som kommer för att vandra runt gården och njuta av naturen. Här finns även ett litet gårdsmuseum som berättar dels om gården och dels om finnmarken och den  skogsfinska kulturen samt inte minst om magiska Bränntjärnstorpet där Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med fem barn. Nere vid sjön kan man hyra en stuga utan el och där tillbringa en helg i total tystnad, ja med bara naturljud då förstås – om man vill. Och många vill det. Ja, det här är ett litet paradis, det har jag alltid tyckt. Det är ungefär tre mil dit från Ludvika och efter Grängesberg är vägen längs Norra Hörken slingrande och vacker genom finnskogen.

Den som driver gården nu med permakultur som huvudsak är sonen Joel Holmdahl. Han sköter odlingar och betande djur, håller kurser i allt möjligt som syftar till en hållbar miljö. Nu håller de på och timrar upp en stor lada för traktorn till exempel. Den ska också kunna användas för en större publik, för på Rikkenstorp är det många aktiviteter om somrarna. Dan Andersson-veckan är det finnmarknad på gårdstunet till exempel, det är ett bra tillfälle att besöka finngården!  Den går av stapeln torsdag 2 aug, kl 10-17.

www.rikkenstorp.se
www.dananderssonveckan.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.