Naturturism och skogen

Bygd o Natur skogsbildBygd o Natur insidaBygd o Natur omslag ståendeNytt år och ny tidning. Det är Sveriges Hembygdsförbunds tidning Bygd och Natur som nu kom i ny form, samma storlek som förut men snyggare. Pappret är matt, layouten renare, ja, den ser bra mycket bättre ut än den gamla. Det här första numret, nr 1/2013 har skogen som tema. Alltid intressant för en som gillar skogar. Första uppslaget är en fantastiskt vacker bild av en skog, älskar detta!! Något väcks inuti mig, svårt säga vad. Känslor! Rubriken: Den förvandlade skogen. Det går att läsa ingressen på bilden ovan, gör det! Det har hänt nåt de senaste årtiondena. Skogsbruket är påtagligt brutalt nuförtiden. Skogen behandlas som nån slags plantage, man planterar och man skördar, punkt slut. Men hur tänker skogsägare när de samtidigt gillar att gå på skogen?? Många är jägare och skogslufsare…. här är det något som inte riktigt stämmer. Jag har själv på senare år upplevt fullständigt sönderkörda marker där skogsmaskiner varit framme och de tycks arbeta året runt nuförtiden, till och med dygnet runt. Så var det inte alls i min barndom och så himla gammal är jag faktiskt inte. Räknar man bara värdet i timmer i dag? Och efter timmerskörden är  marken upp och nedvänd, av stigar syns inga spår, blåbärsriset är nedmejat. Tar det sig nånsin…

Nog för att skogen brukades rätt våldsamt här i Bergslagen för några hundra år sen, den kallhöggs mer eller mindre då träden blev till träkol, eftersom hyttor och smedjor slukade kol. Men det skedde medelst handkraft och hästar drog fram timret. Markerna förblev intakta och ny skog kunde växa upp, det var ingen planterad monokultur utan en fritt växande blandskog. Det är skillnad det! Sug lite på den….

Tänk sen på framtiden, på den växande och lovande naturturismen – som dessutom går hand i hand med geoturismen. Turistindustrin har störst potential säger många som vet. Får ni ihop det?

Annonser

Kommunstyrelsen i Fagersta

Här sitter kommunstyrelsen samlad. Längst bort i högsätet sitter kommunalrådet Stig Henriksson. Den fjärde personen till vänster är Ekomuseums styrelseledamot Tomas Ulfborg
Här sitter kommunstyrelsen i Fagersta samlad. Längst bort i högsätet sitter kommunalrådet Stig Henriksson. Ekomuseums styrelseledamot Tomas Ulfborg sitter i mörk tröja till höger om damen i rött vid bordets vänstra sida. 

Så här var det – jag skulle berätta om Ekomuseum så som jag gjorde på vårt sista styrelsemöte i december. Då redovisade jag vad jag sa på Ekomuseikonferensen i Seixal i Portugal i september.  Det var via Tomas Ulfborg i vår styrelse som inbjudan till kommunstyrelsen i Fagersta kom. Jag kom, jag talade, jag körde bildspelet och försökte poängtera det här med att naturen måste in i kulturen. Naturen först, därefter kommer människan som skapar kultur i naturen. Vi måste ta en djupare titt på naturresurserna som skapat den kultur vi lever i. Det är även verkligheten under våra fötter, som vi inte vet så mycket om. Och sätter man på sig naturglasögonen så ser man plötsligt landskapet runt omkring gruvor och hyttor på ett nytt sätt och självklart hör allt det där till vardagslivet i Bergslagen och har så alltid gjort. Landskapet präglar människor mer än vad vi anar. Och här har vi något intressant att lägga till och börja jobba lite mer med.

Det är då vi plötsligt kommer in på ekologi, miljötänkande, hållbarhet, medvetenhet om naturresurserna, hushållning och så vidare –de där nyckelorden som vi hör om nu för tiden.  Jag kunde peka på nya unga energirika rörelser: permakultur (Rikkenstorp), gestaltning av vår lokala historia i naturen (Teatermaskinen), geoturism (Geopark Riddarhyttan), natursafaris (Kolarbyn och Wild Sweden) och inte minst på våra kontakter med naturvetarna i NAMSA på Naturhistoriska Riksmuseet. Jag gjorde vad jag kunde på 20 minuter, jag lät nog som en kulspruta! Men fick jag med allt? Nej, mycket är osagt! Men de såg rätt nöjda ut i kommunstyrelsen i alla fall.

Studenter på exkursion

Idag har jag varit i Skinnskatteberg och träffat en ung blivande geograf, Michael Johansson, från Stockholms universitet. De är ute på en tredagarsexkursion med tre minibussar i Skinnskatteberg med omnejd. Det är mycket att titta på i Riddarhyttan och i Malingsbo-Klotenområdet intill, ett fint och tydligt istida landskap. Den som leder det hela är förstås Anders Yrgård, naturgeograf och lärare på universitetet. Honom har jag skrivit om förr här på bloggen.

Men nu var det Michael. Han ska göra sin kanditatuppsats om geoturism och har varit runt och intervjuat flera personer i Riddarhyttan och i Skinnskatteberg. Idag var det min tur. Vi satt en dryg timme på biblioteket i Skinnskatteberg och sen for vi till Riddarhyttan för att titta på tre besöksmål som kommer att bli inkluderade i den tänkta Geopark Riddarhyttan. Det är Bastnäsfältet, som fått bra uppskyltning nu av hembygdsföreningen och därför är lätt att hitta till numera. Sen unika Kopparverket, en gammal industrianläggning som bara till vissa delar finns kvar, en porlande öppen miljö – pga kopparrester i marken så växer det inte så bra runt forsar och dammar. Till sist besökte vi magiska Röda Jorden. Där hade hembygdsföreningen satt upp lappar om Röda Jordens dag, söndag 5 augusti. Då är alla välkomna att vara med och göra järn mellan kl 9-14. Det vill jag bara säga är en riktig upplevelse och det går på fem timmar ungefär. Så gjordes det för 2500 år sen på denna plats. Det är en kulturyttring på en fin geologisk plats, ett bra besöksmål för geoturister.

SGU och Geoparker

Igår var jag hela dan på ett roligt och intressant möte på SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, i Uppsala. Det kom folk från lite varstans, från Dalarna, Öland, Västergötland. Vi var väl ett 20-tal personer totalt som pratade om en svensk modell av geoparker. Det var ett bra initiativ från SGU: Linda Wickström, Gunnel Ransed och Sven Lundqvist, geologer alla tre förstås.

Folk är i allmänhet mycket intresserade av marken vi trampar, verkligheten under våra fötter och varför naturresurserna ligger där de ligger och hur vi utnyttjar dem. Ja, allt det som bygger våra samhällen och utformar våra kulturer och vår lokala identitet. Och då kommer vi genast in på ekomuseala tankegångar eftersom ett ekomuseum arbetar just med den lokala identiteten och den lokala kulturen. Bergslagen med sina gruvor och sin metallhantering har naturligtvis präglat befolkningen här de sista 1000 åren utan att överdriva.

Ordet geopark är inte skyddat, det trodde jag. Det finns några internationella organisationer som hävdar att det är ofritt, men så är inte fallet. Ingen av oss strävar heller efter att bli en UNESCO Geopark till exempel, för så kan man inte kalla sig. Nej, vi pratade om en svensk geoparksmodell som SGU kan börja arbeta med, hur kan man tänka och vem ska sätta sin kvalitetsstämpel på den? SGU arbetar för att sprida kunskap om geologi i hela vårt samhälle och då kommer även geoturism in i detta sammanhang. Bra!! Allt hänger ihop och det finns ett behov av en geologisk grundsyn.

I Ekomuseum finns Riddarhyttan och det vore ju vettigt att just här peka på geologin, gruvorna och det istida landskapet. Här har Skinnskattebergs kommun en oslipad diamant. Föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan kan arbeta precis som de planerat. Först information på en rastplats, beskrivningar och karta plus QR-koder. Sen några appar, fixa till vandringslederna och Geoslingan, uppdatera och trycka om Anders Yrgårds skrift Istiden i Bergslagen som är en vägledning runt Riddarhytteområdet. Det kan bli ”Geopark Riddarhyttan” med en geoparkslogga = kvalitetssäkring av SGU med flera. Därefter blir det läge för ett geocentrum, en startpunkt för exkursioner med mera. Och då har vi arkitekten Gustaf Wennerbergs fina examensarbete att luta oss emot.

Svårt bryta upp…

Skulle jag packa ihop och köra ner till Ludvika redan imorrn…??? Så var tanken, jo men visst. Men näe… jag har så mycket att göra här…fixa i trädgården, fixa med huset, jag är ofärdig. Och vädret är så ovanligt till sin fördel så man får passa på!! Jag tror nog att jag förlänger min vistelse en dag till, bara en enda dag. Har dagar på mitt sparkonto, vilken tur en sån här gång!! Om jag kör tidigt på torsdag morgon…. jodå, jag brukar vakna vid 6-tiden! Om jag kommer iväg i ottan så är jag på kansliet i Ludvika efter lunch. Så får det bli!!

På fredag måste jag dock vara på plats, därför att då ska jag ha ett möte med Jenny Findahl, Snowtrail på kansliet och vi ska prata bok, hemsidor, vandringsfoldrar, rutter…Just det, vi har inte bara Järnrutten att jobba med, vi ska ha en rutt till: Georutten. Den ska vi börja spåna lite kring, den ska planeras och sjösättas. Här i mina krokar i Jämtland finns ett Geocentrum, det ligger vid norra änden av Locknesjön – det är några mil söder om Östersund. Det är just ett sånt ställe som vi skulle kunna koppla till, peka på, få intryck av. Jag borde åka dit nu igen, ta bilder, titta noga på hur allt är gjort, men det får anstå. Var där för två år sen och blev mycket imponerad, det var större än jag trodde och det handlade om ett gigantiskt meteoritnedslag som skapade Locknesjön. Det är precis som med Siljan alltså och den där tanken på ett Meteorum i Rättvik som finns. Och vi i Ekomuseum tänker på ett Geocentrum i Riddarhyttan för att där ta tillvara det tydliga istida landskapet på ett bättre sätt än vad vi gör.

Första ”Geodagen” genomförd

Geodagar måste bli en tradition! I fredags hade vi den första. Intressanta föredrag och en fin exkursion i bra väder, allt funkade och ett bra avslutande samtal blev det också. Vi var 26 personer totalt och kom från olika håll. Geologen Jan Mikaelsson och projektkunnige Lars Lundberg kom från Öland, naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm, arkitekten Gustaf Wennerberg från Malmö, statsgeologen Gunnel Ransed från SGU, Uppsala, tre tjänstemän från Skinnskattebergs kommun och sen alla vi andra från Dala-Floda, Borlänge, Ludvika, Fagersta, Skinnskatteberg, Riddarhyttan. Jan Mikaelsson berättade om det fantastiska arbetet kring Ölands geopark och geoturism och allt vad det medfört för Ölands del, bl.a. 25 stycken utbildade Ölandsguider av vilka hälften arbetar i eget företag med geoturism. Det finns ett jätteintresse kring detta. Ja, det förstår man ju.  Gustaf Wennerberg berättade om sitt x-jobb som handlade om att rita ett funktionellt geocentrum för Riddarhyttan. Det är ett mycket väl genomtänkt hus i råbetong och som i all sin enkelhet rymmer allt man behöver. Nu jobbar Gustaf som arkitekt hos Wingårds i Malmö. Jag vill ju se hans hus bli förverkligat i Riddarhyttan, det är som bäddat för ett geocentrum just där. Sen var det Anders Yrgårds tur, han är naturgeograf och han gjorde Geoslingan för många år sen. Den ringlar sig genom Malingsbo-Klotenområdet. Vi gav oss iväg på en exkursion på ca tre timmar längs en bit av geoslingan och visst blev det bekräftat att Riddarhyttan är som gjort för den här sortens upplägg. Vi fick oss en konkret baslektion i hur man sorterar markytan i block, sten, grus, sand, mo, mjäla och ler och till sist fattade jag äntligen vad morän var för något. Det är när allt är blandat huller om buller. Det mesta av Sveriges yta är täckt av morän. Med spade grävde Anders hål här och där i skogen och lyckades hitta bra exempel på precis alla sorterna utom block för dem gräver man inte upp, de pekar man på. Jag fick en inre bild av inlandsisen och det hav som sen fanns över Riddarhyttan, som svallade fram och tillbaka och med alla strandade isberg som man fortfarande ser groparna efter. En del är vattenfyllda fiskrika tjärnar. Andra är torra. Och så flygsanden som kom efteråt och fyllde upp runt isbergen innan de hann smälta. Det var en sån platå vi gick på. Med gropar och tjärnar runt omkring. Det var som att få nya glasögon på näsan…Och Gunnel Ransed från SGU berättade om det uppdrag de  fått att samla alla geologiskt intressanta platser i nätverket ”Progeo” för att kunna stödja och utveckla geoturism. Dagen blev något av en kick-off.

Geologi, geoturism och en geodag

Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.
Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.

Geologi är kul. Geoturism är nåt som väcker intresse. Geoturister behöver ett Geocentrum, ett lärande centrum att komma till och utgå ifrån. Det är just vad vi jobbar för och med i Ekomuseum dessa dagar. Som ni vet ska det ligga i Riddarhyttan, det mest naturliga läget och en förening har bildats för att driva på saken. Nu har vi planerat en Geodag i Riddarhyttan för att få lite fart och inspiration och efter några rundor kunde vi nu äntligen besluta när exakt. Inte den 12 maj som tidigare angetts utan ”turdagen” fredag 13 maj. Jag hoppas att det datumet består. Det blir en heldag med geologi på schemat. Föredrag, exkursion, tankesmedja, samkväm och i en mycket opretentiös anda. Ekomuseum fick ju ett bidrag från NAMSA (Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation) som obetingat går till Geodagen. Först att bjudas in är den entusiastiske geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar, han som bl a varit med och skapat Geologiska trädgården i Degerhamn på Öland. Han har tackat ja! Nu är jag på jakt efter en geolog till, den person som skapat Geologislingan i Riddarhyttan redan på 90-talet. Vi vill ju även ut i naturen och röra på oss lite. Besked kommer om det lyckas.