Igår söndag – Oljeöns dag

Denna varma soliga söndag var det begivenheter på Oljeön utanför Ängelsberg och jag for förstås dit. Alltid roligt att träffa det gedigna strävsamma paret Lars och Karin Larsson, 90+ och jo, man häpnar! Det är Oljeön som håller dem vid liv, har Lars sagt. Jag tror honom. Ute på ön var det programverksamhet: bakstugan var igång, det var gudstjänst i det fria, där var guidade turer i oljefabriken, där var liten marknad där den fina boken om Oljeön såldes, Balkong förlag, här, en verklig pärla till bok skriven av Larssons dotter Kersti Kollberg och vackra foton av Björn Ullhagen. Och så var det kyrkobåtsrodd runt ön, tävling mellan Ängelsberg och Söderbärke. De senare var snabbast runt.

Sen var det film i slaggstenskällaren, det var verkligen roligt! Att se gamla filmsnuttar från början av 1900-talet från oljefabrikens verksamma dagar, så där lite korniga och skuttiga, som satts ihop till en lite längre film och mixat med bilder från idag. Jag ska absolut försöka få tag på kopior att stoppa in i vårt ekomuseiarkiv. Det är värdefull information.

Nu börjar snart de guidade turerna på Oljeön och man tar sig dit med Petrolia. Biljetter och information får man på turistinformationen Besökscentrum i  Ängelsberg som ligger i den gamla brukshandeln ihop med antikboden, Galleri Ängelsbergs Brukshandel om man ska vara noga. Trevligt värre!

Oljeön har en fin hemsida också, jag har pekat på den förr men här är den igen: www.oljeon.se 

Möljan utan ösregn – och Norge

När jag skriver det här, har Norge drabbats av en katastrof. Det går inte att fortsätta blogga utan att säga detta. Det är helt enkelt för fasansfullt. Jag ser på TV och försöker ta in. Förstå? Inte går det att förstå. Känner att alla vanföreställningar som många av oss har om andra människor, deras nationalitet, religion och hudfärg, borde belysas och pratas om mycket mycket mera. Där nånstans finns ett hotfullt mörker. Vi kan faktiskt byta blod med de allra svartaste i Afrika! Och med många muslimer. Vi har ofta samma blodgrupp, definitivt samma arv och dessutom samma gud som muslimer. Nu byter jag ämne.

Det var Möljan jag skulle skriva om. Visst for jag dit till slut, jag stämde möte och då kom jag iväg. Jag träffade Erik Hofrén, Örjan och Annette Hamrin samt Mats Persson, samtliga kom i bil från Falun. Vi drack kaffe på Söderbärke hembygdsgård som var invaderad av folk. Glada Gun Sörbring dök upp med en kaffekopp i handen och Eva och Olle Långberg från Smedjebacken gick över tunet, de var engagerade i kyrkbåtsrodden som försiggick ute på Barken och det var allsköns aktiviteter runt gården på gräsmattorna. Trevlig stämning! Sen var byn avstängd runt centrum och där fanns marknadsstånden, allt mellan himmel och jord såldes, till och med Jämtlandsostar – ja det är sant, Åsgårdens mejeri från Bräcke var där. Jag trodde inte mina ögon! Med traktor och höskrinda kunde folk bekvämt transporteras mellan hembygdsgård och marknad. Det är alltid trevligt träffa ekomuseivänner och stämma av lite grann. Örjan Hamrin träffar jag ju ofta i olika sammanhang och Erik Hofrén står jag i regelbunden kontakt med. Det är viktiga herrar för vårt Ekomuseum Bergslagen. Båda är grundare av rörelsen, den förre verkställde den senares idéer och det går absolut inte att sopa dem under mattan, nej! Deras erfarenheter från museilivet är alltför betydelsefulla. De vise männen.