Ångfartyget Å/F Runn

Det fina fartyget träffade jag på i går i Smedjebackens hamn, jag var ute för att fota några platser när jag var på hemväg från Västanfors. Två karlar höll på att tvätta rent skrovet för det hade lyfts ur vattnet bara dan innan pga sjöfartsinspektion. Skrov får ju inte rosta sönder och fartyget ligger i Kolbäcksån hela vintern, vattnet fryser inte just där pga kraftverket ovanför. Å/F Runn har fått sitt namn efter sjön Runn, där Falun ligger som ni vet. Men numera går den på Barken och den drivs av en ekonomisk förening samt ingår i Föreningen Barkens Ångbåtar. I sommar planeras några mycket intressanta turer, som kallas Nostalgiturer. Jag tog en bild på programmet och hoppas att det är läsbart. Programmet ligger även ute på deras Facebooksida, här: www.facebook.com/ForeningenBarkensAngbatar?fref=ts  

Färden ska gå på Barken ner mot kanalen och Fagersta-Västanfors via Semla slussar och Västanfors ut på Åmänningen mot Oljeön och Ängelsberg. Där möter ENJ upp med rälsbussen (ENJ = Engelsbergs Norbergs Järnväg) och så far man iväg uppåt Norberg och Kärrgruvan och där möter en fin veteranbuss upp, som skjutsar sällskapet tillbaka till Smedjebacken. Och mat och kaffe får man under vägen på olika ställen. Visst är det ett suveränt resepaket!

Tog en bild på Kolbäcksån också med Ovako till vänster. Här blir det allt finare, hamnen håller på att fixas till för att bli just lite trivsam med Barkens Hamncafé och sen den nya Hamnkrogen nere vid gästhamnen, ja de syns förstås inte på bilden, allt det ligger vid sidan av mig….

Museimässa i Norrköping

Det drar ihop sig till museimässa! Den genomförs på Arbetets museum i Norrköping 15-16 mars, en fredag-lördag. Invigning sker kl 11 första dan av kommunalrådet Lars Stjernkvist. Nu är det ArbetSam, dvs Arbetslivsmuseernas Samarbetsorganisation, som arrangerar mässan för sina medlemsmuseer. Intresserad? Läs mer här: www.museimassan.se.  Fri entre.

Förutom att Ekomuseum Bergslagen är medlem i ArbetSam så är även 13 st besöksmål medlemmar, 6 st i Dalarna och 7 st i Västmanland. Vilka de är? Jo det ska jag tala om.

Dalarna: bostadsmuseet Stora Hagen och Gruvcentrum Mojsen, båda i Grängesberg, Gravendals hammare, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum, Hammarbacken med smedsbostad och Flogbergets besöksgruva.

Västmanland: Norbergs Gruvmuseum, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård, Fagersta bruksmuseum, Engelsbergs bruk, Oljeön med oljefabrik, Trångfors smedja & kraftstation samt Kanalmuseet Skantzen, de båda sistnämnda i Hallstahammar.

Ekomuseum har bokat upp en mässplats och representeras av ett gäng från Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver Kanalmuseet Skantzen. De kör ner och deltar i mässan och de tänker lyfta fram Strömsholms kanal. Det är jättebra, eftersom kanalen bara ligger där så självklart och väntar på folk. Det finns ingen ideell förening som jobbar särskilt med kanalen, så som det finns på de andra platserna men kanalen är ändå ett viktigt besöksmål i Ekomuseum. Den håller ihop hela området, alla berörs på något sätt av kanalen.

Kanalen har ett eget bolag, Kanalbolaget, med säte i Hallstahammar. En stor Kanalbyggnadshytta finns nära Skantzen där de gigantiska slussportarna tas in en efter en och renoveras men det är Hallstahammars kommun som håller koll på kanaljobbet och driften och det är ingen enkel match. För oss andra är den bara självklar, vi förväntar oss att den alltid ska finnas där och att slussarna ska funka. Nu gör de en extra drive i Norrköping med fokus på kanalen, bra tänkt!

Länkar:  www.stromsholmskanal.se   och www.ekomuseum.se/besoksmal/stromsholms_kanal.html

 

Här är Strömsholms kanal

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen. Och visst är det en karl som står där så lugnt och fiskar i godan ro…

Satt i går och skrev en redaktionell text om just Strömsholms kanal för Upptäcktsresan 2013. Det är Svenskt Kulturarvs fina sommarmagasin med kulturtips från hela landet. Alla landskap är med och för Ekomuseums del är det alltid lite knepigt för vi finns ju i två landskap. Men kanalen går genom båda även om självaste kanalcentrum faktiskt ligger i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet på Skantzen, granne med Mekanikus där kanalens tekniske chef bodde. Och dessutom ligger Kanalbyggnadshyttan inte lång därifrån, där slussportarna renoveras löpande. Kanalens hemsida här!

Men kanalen är så liten och smal! Jag har svårt att fatta att segeljakterna med sina enorma segel för att fånga vinden, gick här. De kallades ”smedjebackare” och byggdes väl i Smedjebacken där kanalen börjar – eller om den slutar där – jag blir aldrig klok på vilket. Kanske fick de riva seglen något när de emellanåt seglade ur kanalen och ut på sjöarna? Det är tänkbart. Åmänningen är rätt stor, det är den sjö som ligger nedanför Fagersta, där Ängelsberg och Oljeön ligger. Där kan det nog blåsa upp. Dessa flatbottnade pråmliknande segeljakter kunde lastas med 60-70 ton järn!! Och de gjorde 8-9 resor per år mellan Smedjebacken och Borgåsund, där allt järn lastades om för vidare transport till järnvågen i Stockholm. Sen for järnet iväg ut på de sju haven, det gick på export och gjorde många människor förmögna. Men runt 1860 kom ångkraften att ersätta seglen och ångbåtar började gå med släp av lastade pråmar efter sig. Viss persontrafik förekom också. Folk for med båt längs kanalen och till Stockholm. Sen kom järnvägen och tog över all trafik och kanalen hamnade i skuggan. Livet runt kanalen försvann trots att  den var Sveriges viktigaste vattentransportled – näst Göta kanal.

Men snart är det sommar! Vi kan åka med turistbåtar på kanalen, såna finns! Och slussarna fungerar. Man kan vandra och cykla längs med den. Man kan fiska i den och njuta av den. Och man kan lära sig nåt om hur det var för inte så väldigt länge sen. 

Sommarliv på Hammarbacken

Idag hastade jag till Hammarbacken efter lunch för att kolla läget, det är barnaktiviter varje onsdag kl 13 hela sommaren. Idag var det kurbitsmålning med Siw Kniif och det satt massor av ungar och målade för fullt. Det hela pågår i en havtimme, och det är nog alldeles lagom. På vår hemsida här  finns programmet under ”Aktiviteter”  och ”Speciellt för barn”. Nästa onsdag är det sagostund med Boel Werner och därefter blir det tunnbrödbakning, tidsresa…ja, det bjuds på en hel del och det är Ludvika kommun med Kulturförvaltningen som står bakom.

Och i Magasinet ställer konstföreningen Bild & Form ut med tre verk per medlem just nu (sista dan är sönd 8 juli!) och det är en väl sammansatt utställning! Verkligen många fina konstnärer och gamla bekanta som Barbro Jadling med fina små litografiska tryck som hon färgsatt. Fastnade även framför några tovade skulpturala bilder av Linda Blaauw, hon damen som satt på kanten i fönsternischen hade något visst i uttrycket. Ja där gick jag runt ett tag innan jag drog mig till kansliet igen. Då droppade det in besök och jag satte på kaffet, det hör liksom till. Plötsligt dök det upp en amerikansk familj med svenska rötter, Kurt Engstrom med fru och son. Kul! Jag har mejlväxlatde med honom en hel del i vintras. De stannade en god stund och fick tips på vad de kunde tänkas ha utbyte av att besöka. Till Oljeön ville de absolut. Och säkert dyker de upp i Karmansbo smedja på lördag, för då är det ”Järnets Dag” mellan 10-13. I det stora Kolhuset serveras den traditionella korngrynskakan med fläsk o lingon i kolhuset, rent märkvärdigt gott! Dit måste man bara.

Igår söndag – Oljeöns dag

Denna varma soliga söndag var det begivenheter på Oljeön utanför Ängelsberg och jag for förstås dit. Alltid roligt att träffa det gedigna strävsamma paret Lars och Karin Larsson, 90+ och jo, man häpnar! Det är Oljeön som håller dem vid liv, har Lars sagt. Jag tror honom. Ute på ön var det programverksamhet: bakstugan var igång, det var gudstjänst i det fria, där var guidade turer i oljefabriken, där var liten marknad där den fina boken om Oljeön såldes, Balkong förlag, här, en verklig pärla till bok skriven av Larssons dotter Kersti Kollberg och vackra foton av Björn Ullhagen. Och så var det kyrkobåtsrodd runt ön, tävling mellan Ängelsberg och Söderbärke. De senare var snabbast runt.

Sen var det film i slaggstenskällaren, det var verkligen roligt! Att se gamla filmsnuttar från början av 1900-talet från oljefabrikens verksamma dagar, så där lite korniga och skuttiga, som satts ihop till en lite längre film och mixat med bilder från idag. Jag ska absolut försöka få tag på kopior att stoppa in i vårt ekomuseiarkiv. Det är värdefull information.

Nu börjar snart de guidade turerna på Oljeön och man tar sig dit med Petrolia. Biljetter och information får man på turistinformationen Besökscentrum i  Ängelsberg som ligger i den gamla brukshandeln ihop med antikboden, Galleri Ängelsbergs Brukshandel om man ska vara noga. Trevligt värre!

Oljeön har en fin hemsida också, jag har pekat på den förr men här är den igen: www.oljeon.se 

Nu flaggas det inför sommaren

Det börjar dimpa ner turisttips i brevlådan. Dan Anderssonveckans folder har redan kommit och ArbetSams museikatalog för i år låg i brevlådan den här veckan. Den heter: Arbetsamma museer, Museiguide 2012, 360 skäl att upptäcka Sverige. Den är himla kul att bläddra i – om man nu gillar arbetsliv, prylar, mackapärer, maskiner och levande historia vill säga. Nu blir jag jättesugen på en tur runt Sverige! 431 arbetslivsmuseer är med i ArbetSam nu och alla presenteras. Längst bak finns innehållet uppdelat i kategorier så man snabbt kan hitta det man själv är särskilt intresserad av. Det är sånt som tryckerier, sjöfart och varv, personmuseer, skog och papper, sten och kalk, järnväg, skola, gruva, bruk  m.m. – ja det här var bara ett litet smakprov. På deras hemsida  www.arbetsam.com  kan ni själva ladda ner deras museikatalog.

För övrigt är alla museer uppdelade efter landskap. Jag kollade naturligtvis genast på Dalarna som har 25 arbetslivsmuseer med och 6 av dem är även besöksmål i Ekomuseum. Sen kollade jag Västmanland och där finns 16 st medlemsmuseer varav 7 är besöksmål i Ekomuseum. Då har vi alltså 13 st arbetslivsmuseer i Ekomuseum! Det borde jag väl veta kanske, men si det gör jag inte, jag vet inte allt! Ändå finns det platser i Ekomuseum som jag tycker borde vara med, som Karmansbo lancashiresmedja och Lokmuseet i Grängesberg.

Här är de sju i Västmanland:
Engelsbergs bruk (Världsarvet), Engelsbergs oljefabrik (Oljeön), Fagersta bruksmuseum, Kanalmuseet Skantzen i Hallstahammar, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård i Norberg, Norbergs Gruvmuseum, Trångfors smedja och kraftstation i Hallstahammar.

Och de sex i Dalarna:
Arbetarbostäder i Stora Hagen i Grängesberg, Flogbergets besöksgruva, Gravendals bruk, Gruvcentrum Mojsen, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum och Smedsbostaden på Hammarbacken i Ludvika.

Just i år ståtar vi själva med en helsidesannons i Museiguiden, det var en ovanligt bra satsning. Vår logga skulle förstås ligga under samtliga 13 besöksmål också, det är att nåt att tänka på till nästa år.

Första året med www.oljeon.se

Oljeön utanför Ängelsberg fick en egen hemsida den 1 maj 2011, för ett knappt år sen alltså och den har redan haft 10 000 visningar, det är bra! Det bådar gott inför framtiden. Det glada beskedet kom igår i ett mejl från Malin Andersson, http://www.primaleve.se, som är dess upphovskvinna. Malin som i många år arbetat som guide och turisminformatör i Ängelsberg och på Världsarvet Engelsbergs bruk samt naturligtvis på Oljeön är samma Malin som i morgon den 1 februari börjar jobba som verksamhetschef på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Oljeön är en märklig ö. Det var en framsynt herre vid namn Per August Åhlund som anlade ett oljeraffinaderi 1875 på ön, en oljefabrik där han tillverkade lysfotogen och smörjoljor och fetter av olika slag. Brandrisken gjorde att ön var det perfekta stället för en sån verksamhet. Råoljan kom från Texas i båt via Mälaren och Strömsholms kanal ända fram till porten. Fett och talg kom från Ryssland och tjära (en slags naturlig asfalttjära, s.k. goudron) kom från södra Polen (Galizien). Lysfotogen blev en stor produkt och det berodde förstås på att ungefär samtidigt kom järnspisarna och då stängdes ljuset från den öppna elden in i järnspisen och man måste lysa upp stugorna med annat ljus. Fotogenlampan gjorde sitt intåg i hemmen. Oljeraffinaderiet räknas idag som ett av de äldsta bevarade i världen! Ja, här ligger alltihop kvar mer eller mindre intakt, www.oljeon.se

En mycket fin bok har skrivits om Oljeön, den kom förra året samtidigt som hemsidan. Författare är Kersti Kollberg som har rötter på Oljeön. Hennes farfar var den siste oljefabrikören. De supervackra bilderna i boken har tagits av Björn Ullhagen. Boken kan ni beställa via hemsidan från Balkong Förlag  för 249 kr inkl moms och porto.

Boken om Oljeön

Jag kan ju inte lämna ämnet Oljeön utan att även skriva om den nya boken. ”Oljeön – Ett industriminne i Engelsberg” av Kersti Kollberg och Björn Ullhagen. Förlaget heter Balkong Förlag – ett roligt namn och med många fina titlar i sin utgivning, just såna böcker jag gillar skarpt. Boken om Oljeön är den vackraste jag sett på länge, jag bläddrar och bläddrar, fram och tillbaka. Jag ska låna hem ett ex och läsa, den tycks lika vackert skriven som de bilder den innehåller. Författaren är Lars och Karin Larssons dotter Kersti Kollberg, som arbetat som  journalist i 50 år och som känner Oljeön in i minsta del alltsedan barndomen. Lars Larsson (90+) är själv född på Oljeön, hans pappa var den siste vd:n på fabriken. Som Kersti Kollberg själv beskriver det:
”Oljeön är min sedan barndomen. Där har jag haft ett andrum, utan elektricitet, rinnande vatten och andra så kallade bekvämligheter. Här har jag levt som barn, som förvärvsarbetande, som mamma och nu som farmor. Oljeön var länge min familjesfär, mitt privata sommarparadis. Nu är det allas angelägenhet, människor jag inte känner vandrar på mina gamla stigar och fascineras kanske som jag alltid gjort över solens sneda strålar mellan gran- och tallstammarna på ön. Resan tillbaka i Oljeöns historia har lärt mig vilket märkligt industriminne jag alltid levt intill.”
Bilderna i boken är underbara, fotografen Björn Ullhagen har jobbat med dem de senaste fyra åren skriver han. Han tycker om att dokumentera gamla miljöer och vår samtid, vad som pågår innan det försvinner. Med denna bok dröjer sig Oljeön kvar i tiden…

Örjan Hamrin fick minnen om Oljeön

Örjan Hamrin, som byggde upp Ekomuseum Bergslagen från början, skriver i en kommentar som förtjänar att lyftas upp till ett inlägg, att han tyvärr inte kunde komma till Oljeön i söndags, men när han läste inlägget igår mindes han detta:

”Apropå vad jag skrev sist om att juryn för Museum of the Year Award  under två dagar i slutet av oktober 1988 skulle bese Ekomuseum Bergslagen. Den bestod av de tyngsta personerna inom prisorganisationen, två äldre gentlemän från England. Det var den kände publicisten och museimannen John Letts samt världens då ledande museolog Kenneth Hudson. På sin rundresa i EmB besökte man objekt inom Ludvika och Smedjebacken under dag 1. Man övernattade i Fagersta och kommunen visade på kvällen genom kulturchef John Björklund runt på hembygdsområdet och bjöd därefter på kvällsmat – ärtsoppa i det då nyöppnade Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård. Vad jag då inte visste var att Björklund hade lagt in ännu en programpunkt under kvällen. Han hade bett Lars Larsson att komma dit och berätta om Oljeön. Lars berättade med stort engagemang i den sena timmen till bilder. Den ene jurymannen Mr Letts var så trött efter det hårda programmet under dagen att han slumrade till. Men det gjorde inte juryordföranden Kenneth Hudson. Han blev mäkta imponerad av vad Lars Larsson berättade. ”This Oil Island must be a very special place!” sa han och föreslog att kommunen omgående skulle skriva till Riksantikvarieämbetet och be om en omprövning av gränserna för det planerade världsarvet för Engelsbergs bruk och att man även skulle uppta Oljeön på världsarvslistan. ”This could be our first double World Heritage, and you can use my good name on this”, sa han. Dessvärre blev det aldrig så och jag vet inte om det fått någon effekt, men nog hade Kenneth Hudson haft rätt. Hans namn kunde kanske ha imponerat även på Riksantikvarieämbetet, som handlade frågan. Dagen därpå besöktes Engelsberg, Norberg, Hallstahammar och Skinnskatteberg. Ett tufft program för de båda jurymedlemmarna…”

Det var Oljeöns dag igår söndag

Det blev en fin dag, solen bröt fram och tog över – alla var tacksamma och glada. Samma morgon var det blixt och dunder med åtföljande slagregn. Jag hade besök från Uppsala, en gammal konservatorskollega och god vän, Lars Björdal. Vi gick ihop på Konservatorskolan i Köpenhamn för evigheter sen och han har rötter i Smedjebacken. Hans pappa är född där och farfar ligger på Norrbärke kyrkogård. Det är många som jag känner som har rötter i dessa trakter. Det är lite intressant. Det betyder också att Lars är mycket intresserad av vår lokala historia. Nu följde han med till Oljeön, det är alltid roligt att visa runt på vad som finns i trakten, det är mer än man tänker sig även om landskapet ibland tycks vara en ödemark.  Så här i sommartid börjar det plötsligt vimla av folk. Runt Ängelsberg särskilt förstås, där ligger ju det vackra Världsarvet Engelsbergs bruk också. Och sjön! Vatten drar, har i alla tider dragit folk. Det var kyrkobåtsrodd igår också. Ängelsberg mot Fagersta, båtarna roddes runt ön. Ängelsberg vann överlägset, de var så taggade och detta trots att starke kommunalrådet Stig Henriksson deltog i Fagerstas roddarlag med andra starka män. Det hjälpte föga.

Central person på Oljeön är Lars Larsson 90+, han är en seg typ som aldrig ger sig. Jag frågade honom om han fortfarande rodde ut till ön (det är inte jättelångt, men ändå…). Självklart, sa han som om han tyckte frågan var helt obefogad. Han har rott i alla sina dagar och så ska det förbli. Han och hustru Karin flyttar ut till barndomshemmet på ön och bor där varje sommar. Det är ett helt underbart hus, utan el och faciliteter. Lars växte upp på ön bredvid oljeraffinaderiet (världens äldsta bevarade!) eftersom hans pappa var den siste vd:n i bolaget.  Han har med sin dotter och måg arbetat med en mycket vacker bok om Oljeön som fanns att köpa denna dag till specialpris. Jag köpte två exemplar till vårt referensbibliotek direkt. Ska visa boken i nästa blogginlägg. Till Oljeön kommer man med pråmen Petrolia som tar besökare på guidade turer från bryggan i Ängelsberg nedanför den gamla stationsbyggnaden. Besökscentrum har flyttat upp till Brukshandeln och delar lokal med antik & kuriosabutiken, ett lyckat koncept faktiskt. Stationshuset är sålt och hela inredningen är bortsliten, det byggs om för att bli nån slags konsthall. Den som lever får se….helt okontroversiellt är det nämligen inte. Nyligen försvann den gamla stationsskylten Ängelsberg från fasaden.

Oljeöns nya hemsida finns här

Bakarstugan vid Världsarvet Engelsbergs bruk

Här inspekteras bakarstugan och pratas aktiviteter och kurser. Från vänster Eva Långberg, Britt-Marie Philip och Gudrun Söderberg. Bilden ovan visar bakarstugan i sin helhet. Foto Ch LIndeqvist.

När Eva Långberg och jag var ute och for på bygden i onsdags så var vi även i Ängelsberg öster om Fagersta där det finns personer som vill dra igång mer aktivitet i en bakarstuga som ligger snett mittemot masugnen på Världsarvet Engelsbergs bruk. Där hade vi stämt träff med på Gudrun Söderberg och Britt-Marie Philip. Gudrun är guide på både bruket och Oljeön sen många år och Britt-Marie har tagit på sig ansvaret för bakarstugan. Tillsammans driver de på aktiviteter kring sin bakarstuga som föreningen arrenderar av ägaren till Engelsbergs bruk. Liksom den i Norberg var denna bakarstuga av gammal god modell. Tillgång till vatten finns ju inte, så är det bara. Man får alltid släpa vatten när det ska bakas. Det hör till, det är en del av charmen! Men denna stuga ligger i alla fall vid den forsande ån som rinner genom Världsarvet och här var den andra stughalvan inte en smedja utan en rymlig tvättstuga. Men det var två funktioner likväl som samsas om samma skorsten. Nu vill man i Ängelsberg försöka utöka antalet bakande personer så att man kan hålla öppet lite mer på sommaren och över huvudtaget ha lite mer aktiviteter för sig. Det blev förstås en del kursplanering! På andra sidan vägen ligger Lilla Slaggarboden med sitt sommarcafé. Just sommartid rör det sig mycket folk i omgivningen. Lilla Slaggarboden är som en sambandscentral för besökare både till Världsarvet Engelsbergs bruk och till stationssamhället Ängelsberg med Oljeön. Om en förening har tillgång till en bakarstuga och bakar bröd till försäljning så betyder det intäkter till föreningen. Bröddoft lockar folk, det är ingen tvekan om det. De flesta som kommer in över tröskeln vill också köpa bröd med sig hem. Många bäckar små…