Slussportar kräver underhåll

Det ena bladet av en slussport i väntan på transport till Kanalhyttan.

I det här yrket får jag uppleva de mest olika saker. Som igår, då det var dags att lyfta upp en slussport vid Västerkvarn, Hallstahammar, för reparation. Strömsholms kanal har 26 slussar vilket betyder 52 slussblad som alla ska underhållas med jämna mellanrum. Att få upp ett portblad på 3 ton ur vattnet och sedan ta det vidare till Strömsholms kanalhytta är ett stort och maffigt arrangemang och kräver både lyftkran, lastbil och ett tiotal människor. Strömsholms kanal är byggnadsminne sedan 1990. Det innebär att man  inte reparerar hur som helst. Samtliga slussportar är av trä, och det är kärnvirke som gäller och beck, lin och trätjära för tätning. Slussportarna ser än idag ut som de gjorde för mer än 200 år sedan. Jag är imponerad. Ett fantastiskt byggnadsminne, som används och fungerar. Behöver väl knappast tillägga att slussportarna naturligtvis fortfarande  handmanövreras vid slussning.

Här ligger slussportbladet på lastbilsflaket.

Strömsholms kanal betjänade förr bruken och människorna längs Kolbäcksån från Smedjebacken ända ut till Mälaren. 11 mil lång slingrar sig kanalen genom 14 sjöar, 12 km grävd kanal, och 100 meters höjdskillnad. Här har fraktats järn, timmer och varor och folk har använt kanalbåtarna för att resa. Steg man på båten i Smedjebacken på morgonen var man framme i Stockholm på kvällen dagen därpå. Måste varit avkopplande på nå´t sätt. Idag är kanalen en turistled. Att resa långsamt verkar lockande enkelt och  på samma gång lite exklusivt idag tycker jag. Med kulturhistoria på köpet. En turistisk fullträff.

Slussporbladet i Kanalhyttan redo för besiktning och reparation.

Väl framme i Kanalhyttan ska slussporten slås isär, besiktigas noga, delar repareras eller bytas ut. Arbetet med en port tar 2-3 månader. Tur att vintern är lång. Kanalbolaget ansvarar även för broar, bryggor och strandbankar. Det finns att göra. Men jag ser fram emot sommaren för då ska här upplevas en slussning från vattnet i en båt.

Till sommaren ska de nedre  slussportarna vara på plats igen.

Arbetsonsdag på Karlbergs hembygdsgård

Trädgårdsarbete i örtagården  på Karlberg

En onsdags förmiddag i höstas besökte jag Karlbergs hembygdsgård. Onsdagar är detsamma som arbetsdagar för Norbergs hembygdsförening och ett 20-tal personer sluter upp och arbetar med allt mellan himmel och jord. Trädgårdsskötsel tar tid, men ger resultat och bakom allt arbete ger örtagården en fantastiskt fin atmosfär till gården.

Ett 20-tal byggnader ska underhållas på Karlberg.

Byggnader  ska underhållas, tak lagas och tegel bytas. Karlberg är en gammal herrgård på ursprunglig plats. De övriga husen har flyttats hit från olika håll i Norbergstrakten. Här finns Bergsmansgård och fattigstuga, handelsbod och våghus, vagnslider, rökria, snickarbod och loftbod, för att bara nämna några. Alla husen tillsammans bildar som en liten by perfekt att gå på upptäcktsfärd i. Inte minst trevligt under sommarhalvåret förstås, när  också kaféet är öppet.

Myrbergs verkstad

En byggnad urskiljer sig tydligt från de övriga och det är Myrbergs reparationsverkstad som en gång låg centralt i Norberg.

En Chevrolet, i skick som ny!

Här inne finns mopeder, cyklar, motorcyklar och en körklar Chevrolet, renoverad från grunden. Inte en skråma. Hela verkstaden är välputsad och välfylld med spännande fordonshistoria. Hela Karlbergs hembygdsgård är välordnad och verkligen väl värd ett besök. Förutom alla husen har föreningen också superkoll på alla föremål, snyggt ordnade, vårdade och uppställda. Just nu när jag skriver det här spöregnar det ute och hembygdsgårdarna går in i sin vintervila. Hembygdsföreningarnas styrelser och arbetsgrupper däremot, planerar redan för fullt för nästa säsong och då ska jag inte missa Hembygdsgården Karlberg. Alldeles intill ligger den rekonstruerade medeltidsbyn Nya Lapphyttan.  Gott om tid behövs för ett besök på denna plats.

Högfors bruk och Florrie Hamilton

Högfors herrgård

Igår, efter ett pass med framtidsvisioner vinande i luften, tillsammans med Yvonne Gröning och Marie Bjerndahl Swärd, tog jag mig tillbaka i tiden och strövade runt en stund vid Högfors burk.  Vilken plats!  Lugnt och fridfullt i höstfärger, under ytan späckat av historia.

Bruksruiner som skulpturer. 

Skulpturala fundament.

Här reser sig ruinerna efter bruket som monumentala skulpturer. Kunde nästan platsat på konstbiennalen i Venedig. Ruinerna och hösten ger en stämning av något förgånget och vilsamt vackert. Annat var det förr. Här på bruket bodde Florrie Hamilton.

Högfors herrgård

Yvonne har skrivit om Florrie i boken ”Järnladies” och jag läser att hon var  en person långt före sin tid, engagerad i frågor som biodynamisk odling och rättvisa arbetsvillkor. Hon odlade själv och föreläste om vikten av giftfri odling redan på 1950-talet. Tänk, redan då! Hon umgicks med många, numera kända författare och konstnärer som bodde hos henne i korta eller långa perioder för att arbeta. Vill du veta mer? Läs Järnladies som finns att köpa via Ekomuseum Bergslagen eller Adlibris. Verksamheten på bruket lades ner 1953, samma år som jag föddes. Men minnet av bruket och berättelsen om Florrie Hamilton finns kvar.

 

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare

Örjan Hamrin besöker kansliet i Ludvika.

Idag fick jag fint besök på kansliet. Örjan Hamrin, som var på väg till Grängesberg för att fotografera, stannade till för att ge mig lite material kring Flogbergets gruva och Flatenbergs hytta som han härbärgerat sedan 1980-talet. Det var då han lobbade, nätverkade och förankrade den nya idén om ett ekomuseum som skulle berätta om de unika industrihistoriska miljöerna i Bergslagen. Och idén blev verklighet. Då var det en stor uppgift att rädda de övergivna industrimiljöerna i landskapet. Nu är det en stor  uppgift att fortsätta levandegöra och marknadsföra de (numera) 61 helt olika och fantastiska platserna.  Idag finns Ekomuseum Bergslagen i olika nätverk med andra  europeiska ekomuseer. Industriturism är ett begrepp. Tomma industrilokaler fylls med ny verksamhet som konstutställningar, musik, teater, dramatiserade visningar, restauranger, kafféer och affärer. Är du nyfiken så finns det mycket att se och upptäcka på ERIH:s webbsida där Ekomuseum Bergslagen finns med. ERIH betyder European Route of Industrial Heritage. Läs mer på http://www.EHRI.net

Flatenbergs hytta. Teckning av Per Lindroos.

Den här bilden tecknades 1982 av Per Lindroos  och visar hur Flatenbergs hyttplats kunde sett ut för hundra år sedan.

Höst på Flogberget, Smedjebacken

Per Oscarsson och Georg Schusky, Flogbergssällskapet. Helena Bergman Flogbergsguide.

Höstlikt, vackert och fridfullt på Flogberget denna dag, men sommaren har varit aktiv och händelserik. Fler än 700 biljetter såldes till dagliga guidade turen berättade Helena.

Skomakarbrottet

Vi tittar ner i Skomakarbrottet där sällskapet under våren och sommaren gjort iordning en ny spelplats. Det har fungerat bra, sju Flogbergsspel blev det och akustiken är fantastisk. Trots höst och snart vintervila för gruvan spirar nya idéer. Musik i gruvan verkar vara en kommande utveckling. Till nästa sommar ska även den nya gruvboden vara klar. Där ska olika gruvredskap visas och utställningen är på god väg.

Georg i blivande gruvboden.

Det blir ett fint komplement till guidade turen som går över stock och sten högt uppe  på berget och lång nere under jord. Just nu vilar besökshjälmarna prydligt på sina hyllor i väntan på en ny säsong. Flogbergssällskapet står snart i startgroparna.

Besökshjälmar i väntan på ny säsong.

Innan vi skiljs åt njuter vi av utsikten som är lika vacker varje årstid.

Höst på Flogberget.

Lapphyttan – Årets Industriminne 2013

Ing-Marie Petterson Jensen  med  sina medarbetare på Lapphyttan Ulf Öhman med prisplaketten och Lars-Erik Lärnemark.

Grattis Lapphyttan i Norberg! Svenska industriminnesföreningen SIM, som varje år utser ”Årets industriminne” motiverar årets pris så här: ” för epokgörande forskningsinsatser, återtagande av praktisk kunskap och nyskapande arbete för att levandegöra medeltida storskalig järnhantering”. Det är med stor glädje jag från Ekomuseum Bergslagen framför det varmaste gratulationer. Härligt att en  sådan plats ingår I Ekomuseums besöksmål. Mycket arbete har lagts ner genom åren. Det började redan 1978-83 med en utgrävning av järnframställningsplatsen Lapphyttan som visade att avancerad järnframställning, med masugn och allt, pågått där redan under 1100-talet. Den svenska historiska kartan fick skrivas om.

Oväntat djurliv på spännande Nya Lapphyttan.

Nya Lapphyttan, som är en hel liten by, är en rekonstruktion av den gamla, fast på en annan plats. Tillsammans med Föreningen Järnet på Lapphyttan görs där  järn på medeltida vis, oftast en gång om året. Det hela berättas på ett åskådligt och upplevelserikt sätt, för alla att ta del av. Här finns verkligen mycket att se och lära för gammal som ung. Jag ser fram emot nästa sommar, då jag bara måste hit!

”Årets industriminne” har delats ut i snart 20 år, 1999 fick Oljeön i Ängelsberg utmärkelsen, även det ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen.

Läs mer om priset på http://www.sim.se

Ekomuseum Bergslagen ”open space” i vintner

Sven-Olof Juvas och Carl-Magnus Gagge

Nu drar vi igång planeringen för en träff på bred front i vinter. Ett ”Open space”. Hur ser egentligen bilden av Ekomuseum Bergslagen ut idag? Ja jag vet hur det hela började, men   är inte den rätta att svara på hur verksamheten upplevs  idag. Jag är nämligen starkt indoktrinerad, om inte med modersmjölken så i alla fall sedan mina första stapplande steg i yrkeslivet som startades på Dalarnas museum i samma veva som idéerna om ett Ekomuseum Bergslagen där började ta fart för snart trettio år sedan. Det var dåvarande landsantikvarien Erik Hofrén och  museilektorn Örjan Hamrin som långt före sin tid och med inspiration från Europa fick ihop två län och sju kommuner i ett samarbete om den gemensamma industrihistoriska bakgrunden. För mig är tanken med ett ekomuseum naturlig och självklar. Så är det inte för alla. Därför vill vi nu skapa ett tillfälle för alla som berörs av Ekomuseum Bergslagen att både tycka, tänka och prata om vad ekomuseum är idag och skulle kunna betyda i framtiden. Spännande! Vi som planerar är Sven- Olof Juvas kulturchef i Hallstahammar, Carl- Magnus Gagge chef för Västmanlands länsmuseum och så jag själv.