Bokslutet är klart!

Styrelsen dricker kaffe, äter smörgås och väntar in de sista ledamöterna inför sammanträdet i fredags. Vi sitter i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.
Styrelsen fikar och väntar in de sista ledamöterna inför sammanträdet i fredags. Vi är i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Ordf Ingvar Henriksson sitter vid bordets ände i fonden. Bilden ovan visar Logen

Vad skönt det känns! Vi hade bokslutssammanträde i trevliga Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta i fredags. Revisionen är gjord och styrelsen godkände bokslutet som blev påskrivet av samtliga ledamöter i laga ordning. Ett steg framåt! Jag tycker om den känslan. Man betar av en sak i taget, så där lite metodiskt. Nu ska jag sätta samman årsredovisningen med verksamhetsberättelsen och komplettera med bilder från året som gått. Det blir en färgglad skrift som jag alltid lämnar för tryckning i Smedjebackens kommuntryckeri. Där finns pålitlige Jan Lycke, han levererar! Sen ska årsberättelsen skickas ut till styrelsens alla ledamöter, suppleanter och stämmoombud för att presenteras för årsstämman den 20 maj. Först då tar det förra året slut och det nya kan börja. I år får vi även en ny styrelse eftersom det var val förra året. Den träder i kraft vid årsstämman. Alla byts inte ut men från några kommuner kommer det nya ledamöter, som ska sättas in i vad Ekomuseum är för något. Det är politiker som sitter i vår styrelse och dessutom två länsmuseichefer från Dalarnas museum och Västmanlands läns museum. Även om det fortfarande är mycket snö och full vinter så känns det nånstans ändå som om maj ganska snart står för dörren…. det där med tiden är lurigt. Stämman ska i år förläggas till nya Västmanlands läns museum på Karlsgatan 2 i Västerås i den otroligt ståtliga Mimerverkstan som jag bloggade om i november i höstas – den 23:e och 24:e noga räknat för den som vill backa lite.

 

 

Annonser

Bakarstugan vid Världsarvet Engelsbergs bruk

Här inspekteras bakarstugan och pratas aktiviteter och kurser. Från vänster Eva Långberg, Britt-Marie Philip och Gudrun Söderberg. På bilden ovan visar bakarstugan i sin helhet. Foto Ch LIndeqvist.
Här inspekteras bakarstugan och pratas aktiviteter och kurser. Från vänster Eva Långberg, Britt-Marie Philip och Gudrun Söderberg. Bilden ovan visar bakarstugan i sin helhet. Foto Ch LIndeqvist.

När Eva Långberg och jag var ute och for på bygden i onsdags så var vi även i Ängelsberg öster om Fagersta där det finns personer som vill dra igång mer aktivitet i en bakarstuga som ligger snett mittemot masugnen på Världsarvet Engelsbergs bruk. Där hade vi stämt träff med på Gudrun Söderberg och Britt-Marie Philip. Gudrun är guide på både bruket och Oljeön sen många år och Britt-Marie har tagit på sig ansvaret för bakarstugan. Tillsammans driver de på aktiviteter kring sin bakarstuga som föreningen arrenderar av ägaren till Engelsbergs bruk. Liksom den i Norberg var denna bakarstuga av gammal god modell. Tillgång till vatten finns ju inte, så är det bara. Man får alltid släpa vatten när det ska bakas. Det hör till, det är en del av charmen! Men denna stuga ligger i alla fall vid den forsande ån som rinner genom Världsarvet och här var den andra stughalvan inte en smedja utan en rymlig tvättstuga. Men det var två funktioner likväl som samsas om samma skorsten. Nu vill man i Ängelsberg försöka utöka antalet bakande personer så att man kan hålla öppet lite mer på sommaren och över huvudtaget ha lite mer aktiviteter för sig. Det blev förstås en del kursplanering! På andra sidan vägen ligger Lilla Slaggarboden med sitt sommarcafé. Just sommartid rör det sig mycket folk i omgivningen. Lilla Slaggarboden är som en sambandscentral för besökare både till Världsarvet Engelsbergs bruk och till stationssamhället Ängelsberg med Oljeön. Om en förening har tillgång till en bakarstuga och bakar bröd till försäljning så betyder det intäkter till föreningen. Bröddoft lockar folk, det är ingen tvekan om det. De flesta som kommer in över tröskeln vill också köpa bröd med sig hem. Många bäckar små…

Brödprojektet vidgar vyerna

Bakarstugan på Karlbergs hembygdsgård i Norberg inspekteras av Eva Långberg tillsammans med Karin och ordföranden Lars Jacobsson. På bilden ovan presenterar Eva vårt brödprojekt för föreningen i deras kaffestuga. Foto Ch Lindeqvist.
Bakarstugan på Karlbergs hembygdsgård i Norberg inspekteras av Eva Långberg tillsammans med Karin och ordföranden Lars Jacobsson som även syns i mitten på bilden ovan. På bilden ovan presenterar Eva vårt brödprojekt för föreningen i deras kaffestuga. På lilla bilden nedan ser ni hela bakarstugan. Foto Ch Lindeqvist.

Igår var Eva Långberg och jag i Norberg, Olsbenning och Ängelsberg. Det är vårt Leaderprojekt ”Bröd i Bergslagen” som gör oss rörliga. Vi känner av intresset för brödkunskap och vi synar bakarstugor och pratar med folk. Vi började dagen med Norbergs hembygdsförening som håller till på Karlbergs hembygdsområde intill Nya Lapphyttan. De hade en arbetsdag igår och det var många på plats. Och många fina hus i området att sköta om! Ett av husen är bakarstuga-smedja i ett. Det är ganska vanligt med en dubbelfunktion, då utnyttjas skorstenen bäst. Bakarstugan var ganska rymlig, där finns plats för säkert sex personer samtidigt och kanske till och med åtta, vilket är maximalt för en brödcirkel. Spisen behövde sotas, där var några stenar i valvet som man skulle hålla koll på…lite sånt. Eva ser allt! Och hon har hållit på länge med bakning i vedeldade ugnar, gått kurser i Saltå kvarns bageri i Järna för en verklig brödexpert. Hennes erfarenhet är det inte många som kan tävla med. Ja, nu informerade hon först om vårt Bröd i Bergslagen-projekt över en kopp kaffe i deras kaffestuga. Och föreningen var införstådd direkt, budskapet gick hem för Eva är bra på att väcka intresse. Så nu ska här bli en brödcirkel redan den 8-9 april och det blev snabbt beslutat! Har man lite vana inne, kan man bli cirkelledare själv efter det och lära andra baka. Det är just det som är tanken bakom projektet, att utveckla kunskapen och sprida den till andra och även få med våra nysvenskar – det finns en integrationstanke i projektet också. Bakning är nåt som alla kan vara med om, det kan bli ett nytt engagemang och förnyade aktiviteter på miljöerna. Och ugnar finns fortfarande överallt! De måste vara kvar, kunskapen måste bevaras. Och då måste ugnarna användas flitigt. Efter Norberg for vi vidare till Olsbenning och besökte Yvonne Gröning som bor i en gammal bakstuga-smedja! Det var nåt nytt! Men bakugnen är utbytt mot en vedspis. Yvonne bjöd oss på en god enkel lunch i sin bakstuga. Trevligt! Olsbennings bergsmansby är ett nytt besöksmål i Ekomuseum sen 2009. På skogen bakom ligger den riktiga platsen för Lapphyttan, den äldsta masugnen (1100-tal).

Maths Isacson om Bergslagen

Bergslagen – historia och framtid” var rubriken på Maths Isacsons föreläsning igår kväll på Lindgården i Västanfors, Fagersta. Den här föreläsningen inleder också en kort guidekurs i Fagersta, omskriven här på bloggen tidigare. Maths Isacson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han kan allt om Bergslagen, om industriella revolutioner, om strukturomvandlingar, om industriers uppgång och fall. Det är intressant! Vi lever mitt upp i allt det där här i Bergslagen och nu blev det förtydligat. Föreläsningen lockade full sal, minst 60 kanske 70 personer. Under såna här intressanta föreläsningar, antecknar jag för glatta livet. Pennspetsen glöder, jag önskar jag kunde stenografera. Det var lagbildningen, bergshanteringens lagar och förordningar som gav Bergslagen sitt namn. Ja, det visste jag. Men bra att bli påmind om det och se allt i ett sammanhang från början till slut, från tidig medeltid när Falu koppargruva drog igång kanske redan på 700-talet. Kopparbrytningen kom antagligen före järnbrytningen. Och gruvan var en gång Europas största arbetsplats med 1200 gruvarbetare. Det var visst kring 1700. Och energibehovet!! Vem tänker på det? All träkol som gick åt år efter år efter år…allt slit med att få ihop tillräckligt med träkol till den växande järnindustrin. Enorma mängder träkol krävdes. Och det var skogen som bjöd på det. Skogen, vattnet och berget – fantastiska naturresurser som fanns att utnyttja på gott och på ont.  Ända från de medeltida hyttornas behov fram till tiden strax efter andra världskriget i slutet på 1940-talet användes träkolet som en självklarhet. Lienshytte masugn i Riddarhyttan var den sista träkolseldade masugnen. Den blåstes ned 1958. Stigar, guppiga körvägar, vintervägar, transportleder – det var intensiv transporttrafik från Mälardalen till och från Bergslagens alla hörn. Det är i det perspektivet jag får lite svindel. En föreläsning med Maths Isacson missar jag ogärna.

Ljus i glesbygden

Jag hade tur igår, jag var på biblioteket här i Ludvika och där satt Arvid Gottfries från Gravendal och läste lokaltidningarna. Hustrun var på datakurs. Det är alltid roligt att träffa på Arvid. Han är en trofast ekomuseivän som varit med i många år. Nu har han fyllt 87 år men det är som vanligt svårt att fatta…. folks ålder och ungdomliga utstålning. Vad beror det på? Är det bara generna? Eller den uppenbara lusten att leva? Arvid är en glad snubbe, mycket skratt därifrån! Klart att man stannar till och sätter sig ett tag och pratar lite vardag och väder. Han lär ha varit kirurg i yngre dagar. Och i många år har han guidat i räckhammarsmedjan i Gravendal. Han har skött den stora bälgen som ger tyskhärden syre och han har demonstrerat stångjärnssmide under hammaren. Han har nära till spex och skämt och han gillar teater och det är det som han engagerar sig mest i nuförtiden. Teater och lustspel. Han håller ihop en liten teatergrupp som ger ett spel i Gravendals hammarsmedja varje sommar sen några år tillbaka. Det måste ju hända nåt KUL i en glesbygdsby, sa han med eftertryck, annars försvinner vi i ett totalt mörker!! Och så en massa skratt. Medan han daskade med handen i lokaltidningen på ett reportage som handlade just om den mörka nattsvarta svenska glesbygden med ljus i endast ett av många hus. För byarna befolkas numera mest om sommaren. Vinterhalvåret är det rätt dött. Vad gör man åt det? Jo, man gör som Arvid med hustru, man flyttar dit och skriver sig i byn. Man börjar bo där. Man blir ett ljus i byn! Detta skedde för tio år sen ungefär och trots en bostad i Uppsala. Dit åker de nu bara ibland när lusten faller på. Då tar de bilen till Uppsala istället för till ”landet”. Det blev ett omvänt liv, det blev tvärtom – kanske var det detta som piggade upp dem?

Mer från Säfsnäs och bakarstugan

Bakarstugan i Säfsnäs ligger bakom prästgården och är från 1800-talet, ursprungligen bostad åt prästgårdens tjänstefolk. Prästgården är mycket vacker för övrigt. Den köptes för inte så längesen av Säfsen Resort och hyrs nu ut till turister! Den har det högsta läget i byn med vid utsikt. Bakarstugan styckades av från fastigheten vid försäljningen och föreningen kunde fortsätta sin verksamhet. Säfsnäs Bakarförening bildades 2001 och har idag ca 30 aktiva medlemmar som gör allt: bakar, sjunger i kör, spelar teater, spexar och umgås. Ordföranden heter Katarina Karlsson och bor i kyrkbyn. I föreningen finns även inflyttade holländare!  Rebecca Pick är en av dem som var med och bakade i helgen. Hon är född i England men gift med en holländare och flyttade till Tyfors med sin familj för 2,5 år sen. Hon talar redan svenska. Den här bakarstugan har blivit en ny träffpunkt i byn. På sommaren håller föreningen vissa dagar öppet med kaffe och våfflor och då hittar många från Säfsen Resort hit. Säfsenveckan den 10-16 juli är en bra vecka att pricka in, det är då ni ska passa på. Då är det nästan garanterat öppet i bakarstugan. Det är även aktiviteter överallt i omgivande finnmarker. Det finns en fin bakarstuga till i krokarna och den ligger i byn Gravendal söder om Säfsen. Säfsnäs bakarförening brukar ibland även baka i Gravendal. Båda bakstugorna är värda besök.

Det bakades för fullt i Säfsnäs i helgen

I Ekomuseum pågår som ni vet ett brödprojekt och det kan ju verka lite underligt. Vi borde hålla på med järn och människor, inte bröd och människor. Men de som jobbade med järn måste ju också äta. Och härdar och ugnar, eld och glöd fanns till för båda. Bakarstugan var varm som en bastu! Det eldades både i järnkaminen och i den stora bakugnen. Eva Långberg (projektledare i ”Bröd i Bergslagen”) körde en tvådagars handledarcirkel för åtta medlemmar i Säfsnäs Bakarstugeförening i norra Ludvika kommun. Säfsnäs är en gammal by grundad av invandrande skogsfinnar på 1600-talet som bedrev svedjebruk. Det alpina Säfsen Resort ligger kant i kant med byn. En smällkall vinter som denna kräver att ugnen eldas med försiktighet i början. Alltså startade man upp redan i måndags med en första liten brasa. I tisdags gjordes en brasa till och sen ökades det på med brasa både morgon och kväll för att på torsdan göra en rejäl brasa. På fredan drog kursen igång och då eldades det kontinuerligt i både bakugn och järnkamin från eftermiddag till kväll. Det var allmänt prat och förberedelser för att sätta degar. Natten till lördag föll temperaturen. På lördag morgon var det 28 minusgrader i Säfsnäs!! Samtidigt var det 40 minus i norra Sverige. Friskt minst sagt!! Tidigt lördag morgon tändes brasorna upp igen och hölls igång hela långa dan. Fyra olika bröd bakades! Mjukt ärtbröd, hårt tunnbröd, knäckebröd och lefsor, som är bröd med potatis i degen. Till lunch blev det pizza. Och brödhögarna delades upp på deltagarna, alla fick bröd med sig hem. Kunskapen om bröd och bakning ökade också. Det är verkligen högst förträffligt med en bakugn.