Geodagen fredag 13 maj i Riddarhyttan

Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Det kunde användas till att göra järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Av rödjord gör man järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Foto Ch Lindeqvist.

Geodagen närmar sig! Syftet är att lyfta fram det specifika för Riddarhyttan  men vi vill också lära oss att se vad som kan finnas i detta hänseende även på andra platser i Ekomuseum. Det är lätt att förbise det som finns i landskapet, vi har inte alltid ögonen med oss, ej heller tillräcklig kunskap. Nu vill vi väcka en lust att lära och en lust att se med nya glasögon. Det är föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som inbjuder till dagen med stöd av Ekomuseum. Det är även snart dags att gå med i föreningen, vi håller på att fixa konton och allt sånt som behövs. Det kommer att kosta 50 kr per år, en symbolisk summa.

Geodagen börjar kl 10.00 i Allaktivitetshuset mitt i Riddarhyttans samhälle, ett avlångt vitt hus som ligger snett mittemot affären, inte svårt att hitta.

Kl 10-12 blir det föredrag av Jan Mikaelsson, geolog från Linnéuniversitetet i Kalmar. Han kommer att berätta om storartade planer för Öland som har en spännande geologi. Sen ska Anders Yrgård, naturgeograf berätta om Riddarhyttefältet och det istida landskapet. Och så kommer förhoppningsvis Gustaf Wennerberg, arkitekt att helt kort berätta om sitt x-jobb : ett geocentrum i Riddarhyttan.

Kl 12 blir vi hämtade med en buss som kör ut oss i naturen och Anders Yrgård berättar på plats vad vi ser. Vi ska även få möjlighet att vandra lite. Nu ska vi äta matsäcken utomhus, det är egen matsäck som gäller! Var och en får ta ansvar för sin lunch.

Kl 15 ca går bussen tillbaka till Allaktivitetshuset där vi samlas igen för en ”tankesmedja” med Jan Mikaelsson. Hur kan vi gå vidare, hur ska vi tänka? Hur ska vi få till vårt Geocentrum? Vem ska driva det? Det måste först förankras lokalt. Många frågor finns och vi behöver klura ut svaren.

Kl 17 samlas vi nere vid Café Lokstallet 1093 för att avrunda med lite mat. Vi ska grilla kött, fisk, grönsaker med ett glas vatten, öl eller vin och till självkostnadspris. Här krävs föranmälan!

Det är jag som handlar och jag måste veta hur många som tänker vara med och äta. Anmäl därför till mig på denna epostadress: christina@ekomuseum.se  OM du kommer på dagen och OM du vill stanna och äta en bit mat efteråt och fortsätta prata. Nu ligger även en pdf ute på hemsidan som en länk under bloggen upp i högra hörnet. Där kan ni titta, ni som är intresserade. Och jag kan bara säga detta: geologi och naturgeografi är mycket roligare än man tror. Att lära känna sitt landskap och det man har under fötterna är superintressant!

Annonser

Glad påsk får man väl säga då!

Här syns Ludvika Gruvmuseum på håll, det ligger på Ludvika Gammelgård men på andra sidan järnvägen, som går tvärsigenom området. Plötsligt kommer det ett tåg. Man blir förvånad varje gång. En glimt av Marnästjärn ses till höger, där vid strandkanten blir det Valborgsbrasa i år. Ludvika Hembygdsförening är arrangör. Det blir kaffeservering.
Här syns Ludvika Gruvmuseum på håll, det ligger på Ludvika Gammelgård men på andra sidan järnvägen, som går tvärsigenom området. Plötsligt kommer det ett tåg. Man blir förvånad varje gång. En glimt av Marnästjärn ses till höger, där vid strandkanten blir det Valborgsbrasa i år. Ludvika Hembygdsförening är arrangör. Det blir kaffeservering.

Sent kom den, men nu är det påsk! Oåterkalleligt! Det var så man knappt trodde att det skulle bli nån påsk före sommaren……eller hur? Om 40 år lär har vi en sån här sen påsk igen. Allt hänger på månen, sånt har jag svårt att begripa. Nu ska jag vara ”ledig” till efter Valborgsmäss vilket betyder att det inte blir så många blogginlägg här. Jag är tillbaka i Ludvika igen 2-3 maj, det låter det…. redan maj och därmed nästan sommar. Sista dagarna har vi haft 20 grader varmt här i Ludvika, det må väl vara rekord i vårvärme?! Isen på Väsman gav upp i förrgår faktiskt, jag såg det nästan uppifrån Hammarbacken. Igår var allt borta. En motorbåt var genast ute på sjön och snurrade också, de har bråttom båtfolket… jag körde förbi och spanade ut över vattnet, då kom den glada båten farande in mot piren.

I förrgårkväll bildade vi så äntligen vår förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” enligt konstens alla regler kan jag meddela och vi var förstås i Riddarhyttan. Geodagen fredag 13 maj är i princip klar också. Igår donade jag med det närapå hela dan, jag ringde, mejlade, bokade, avbokade och organiserade för att få ordning på programmet. Det tar längre tid än man kan tro. Timmarna går. Direkt efter påsk ska jag lägga ut programmet här på bloggen och även skicka runt pdf:n på mejlen så vi får ihop lite folk. Det gör jag från mitt jämtländska hörn där jag befinner mig. Kanske kommer informationen även upp på hemsidan innan dess som en länk under bloggen upp till höger. Ni som är intresserade kan ju spana lite. Jag tror att webbmästaren hinner med det ganska snart. Det ska bli roligt att under en dag få lära känna ”främlingen under våra fötter” (vilket lysande uttryck!! Jag läste det nånstans) och i sällskap med kunnigt folk som kan det där med geologi och naturgeografi. Men först lite Påskfirande. Hej på er!

I Ludvika finns Hammarbacken

Det är också Ekomuseums allra första besöksmål, här började hela äventyret kan man säga. Örjan Hamrin på Dalarnas museum brukar berätta att området hotades av rivning på 1970-talet nån gång, men att museet då räddade Hammarbacken tack vare en museichef som drämde alla nävar i borden. Sen tog ekomuseet fart och Hammarbacken införlivades raskt i objektslistan. Miljön är väldigt fin, man går gärna dit upp. Där ligger den gamla bruksgatan som förr med herrgården i nedre änden, sen Ludvika ström och sist den fina träkyrkan i karolinsk stil på andra sidan strömfåran. Allt i en spikrak linje. Då var hela linjen obruten, nu bryts den av vägen till Grangärde, av järnvägen och så en massa träd som skymmer, särskilt på sommaren – tyvärr! De borde huggas ner. Förr var det betydligt kalare, man hade utsikt! Det har man inte längre, så tråkigt det är. Jag gillar utsikter.

Hur som helst var jag på Hammarbacken idag på eftermiddagen med Gigi Karlestedt från Kulturförvaltningen på Ludvika kommun, som äger och ansvarar för miljön. Vi tittade på bakugnen som måste renoveras rejält för att kunna användas, vi tittade på lokalerna i allmänhet. Jag har fått en idé i skallen att vi på sikt borde lägga Ekomuseums kansli på Hammarbacken och hålla öppet året runt, inte bara sommartid. Här skulle hela säcken kunna knytas ihop på ett bra sätt. Vårt fina referensbibliotek kunde komma till allmän nytta liksom bildarkivet. Skolbarn kunde komma, kursverksamhet inte bara i bakning utan i annat också. Börjar man tänka i nya banor så är det ibland ingen hejd på idéerna…..ojojoj. Då är det roligt.

Och sen ville jag titta lite närmare på Carolina von Knorrings panoramabilder som hänger i hallen i tre sektioner och som visar hela Ludvika bruk vid forsen nedanför, hyttan, smedjorna, stånggången, dammarna och strömmen bort till Skuthamnen och vackra sjön Väsman (där isen förresten håller på att ge sig nu). Carolina var en erkänt duktig porträttfotograf som även tog landskapsporträtt. Hon var gift med Carl Ehrenfrid Roth, yngste sonen på Ludvika bruk och hans äldste bror Carl Edward som tog över bruket, byggde en skola 1867 högst uppe på berget ovanför Hammarbacken. Nog känns det som att Carolina stod på skolans tak och tog sina panoramabilder den gången. Det är faktiskt också vad Örjan Hamrin säger. Jag tror honom! Kanske passade hon på under byggnationen? Bilderna bör vara tagna just då. Ingen järnväg och inga träd som skymmer utsikten.

Elsa Andersons Konditori i Norberg


Så var jag då på Elsas igen! Börjar bli en trägen gäst där. I fredags hade jag stämt träff med Elsa Andersons sonson Robert Bergvall på kondiset. Jag ville prata med honom om hans farmor, för hon ska vara med i vår bok om Järnladies. Robert Bergvall övertog kondiset efter sin far, som i sin tur övertog det efter Elsa. Det har gått i arv men nu är rörelsen såld sen två-tre år tillbaka. Robert bor dock kvar i den stora lägenheten en trappa upp där allt är som det var en gång – det såg ut så. En inbjudan att se den lägenheten tackar man inte nej till, det var en upplevelse, ett levande museum! Där fanns förstås fina kort på Elsa, maken Emil och sonen Gunnar. Elsa dog redan 1937 så Robert träffade aldrig sin farmor men minnet av henne är så starkt påtagligt i och runt huset. Jag har boken om Elsas kondis, den som Robert skrivit och där finns många fina recept på smaskiga bakverk. Den där himmelskt goda Tangotårtan, ah!  Den var jag bara tvungen att äta en bit av igen; mandelmassa, grädde med ananas – jättegott! Tårtan skapades under det glada 20-talet, strax efter första världskriget. Då kom färsk ananas till Sverige och då dansades det både tango och charleston.  Nu fick jag höra av Robert hur man bakar tårtan, vad man ska tänka på, t.ex. hur man bäst vispar grädde för att få den luftig och stabil! Och hur den tårtan var förr, den har förändrats något under åren. Intressant. Jag ville veta allt om Elsa och tårtan, jag ska nämligen skriva ett litet stycke om henne och baka ett antal Tangotårtor till boksläppet i början på juli. Ska nog försöka baka ursprungstårtan som har tre bottnar, tror det kommer att passa min vispade grädde bäst. Ska nog provbaka en redan till påsk förresten!

Och ni som är i krokarna i påsk och vill ta en god paus – glöm för all del inte Elsas!!

Prisutdelning på Leader Bergslagens årsmöte!!

Eva Långberg vid det fina priset som utdelades på årsmötet! Foto Ch Lindeqvist
Översta bilden är projektmässan som föregick årsmötet igår kväll. Eva står längst till vänster vid sitt bröd med två av sina nyutbildade brödledare. Och här nedan sitter hon idag vid sitt fina pris! Foto Ch Lindeqvist

Priset för ”Årets projekt” gick till vårt gemensamma Bröd i Bergslagen igår ”För kombinationen av kulturhistoria och nytänkande, nytt och gammalt runt en företeelse så vanlig som brödbakning”. Vad kul det känns!!! GRATTIS Eva Långberg!!!

Eva har verkligen jobbat hårt för att sprida kunskap om bröd och bakning och om brödet som en väg till att bredda kontaktytorna mellan alla slags människor, invandrare och svenskar, unga och gamla! Bröd är en effektiv väg till kommunikation, bakning är en fysisk upplevelse som vi alla kan dela oavsett vem vi är och hur gamla vi är. Och det smakar gott och doftar ljuvligt – bara det räcker långt.

Igår kväll var det årsmöte i Smedjebackens Folkets Hus. Före mötet hade flera olika Leaderprojekt samlats för att visa upp sig. Eva Långberg var där med två nyutbildade ledare för brödcirklar och de bjöd på nybakat bröd förstås. Folk flockades kring deras bord. Tacka för det, gott var det med olika smakbitar. Jag var också där och såg mig omkring, tittade på alla roliga projekt som pågår här i Leaderområdet (som är rätt stort!) och kände mig stolt över att Ekomuseum är delaktig i ett så fint projekt som detta. Och sen får projektet ett fint pris också!! På kvällen ringde Eva och meddelade den glada nyheten!! Eva Långberg är projektet, hon är värd alla pris som finns, hon är en helt igenom unik person. Jag vet inte hur hon får till det och var hämtar hon all energi??

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.
Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.

Det drar ihop sig till stämma!


Här ligger nu en bunt på bordet av årsredovisningen för 2010. Hela dan igår donade jag med detta – nästan. Först skulle jag hämta dem i Smedjebacken hos Jan Lycke på kommunen och sen se till att greja alla dokument som ska biläggas: kallelse, dagordning, årets budget, verksamhetsplan för i år och avgifterna (viktiga papper!) och sen har det varit val som vi vet och nu har vi till delar en ny styrelse som också ska kallas inklusive den gamla styrelsen som ska avsluta med att klubba redovisningen. Många papper blir det. Det är ingen hejd på det!! Jag skickar ut till ca 65 personer ungefär och det tar en stund att få rätt papper i rätt kuvert, jag får liksom skärpa mig och ändå snurrar ögonen runt rätt rejält ibland. Det kan gå åt pipsvängen med såna här utskick! Vi ska ha stämma på Västmanlands läns museum den 20 maj men jag är ute i god tid nu, på måndag går rubbet iväg. Då kommer det fram före påsk och eftersom jag ska ha lite ledigt efter påsk är det bäst att få saken ordnad nu. När jag kommer tillbaka så är vi redan inne i maj! Vem fattar nåt?? …. Ja, inte fattar jag särskilt mycket om det här med tid…det är en märklig uppfinning, nåt jag grunnar mycket på. Det vill säga vår kontroll av tiden, klockan, tickandet. Besvärligt! Snart maj…och sen juni, solen vänder…men…..?