Kommer tid, kommer råd!

Ekomuseums kansli mitt rensade skrivbord

Det drar ihop sig och det obönhörligt! Skrivbordet är rensat. Skiftet sker på måndag då Anna Falkengren träder i tjänst och jag slutar ju i dag, en ny tid tar vid. Anna tar förstås även över den här bloggen och berättar om Ekomuseum i bild och text på sitt sätt. Det ska bli roligt att följa ekomuseet framöver men från en annan horisont.

Ekomuseum Bergslagen är en mycket sällsynt skapelse, som inte liknar något annat. Det är och ska vara ett processmuseum, inte en stel konservativ institution utan mer som ett lättnavigerat fartyg. Och fler borde förstå det, i kommunerna, ute i ekomuseet och runt omkring – nånstans däri ligger själva essensen, att hålla nätverksprocessen igång. Men det ska jag bara säga, det är sannerligen inte så lätt. Det är en kamp mot en ständigt pågående krackelering. På det viset är det olikt andra jobb. Och det handlar mer om människor än om platser och ting. Allt det här vet Anna guschelov.

Vad mig anbelangar så  jag vill säga att det varit tio fina fullständigt oförglömliga år! Och dessutom har jag fått smak på att blogga och kommer att fortsätta med det men i eget namn förstås – det blir nog om allmängiltiga ting som t ex platser, minnen, livsstil eller bara hugskott, om sånt som faller mig in. Kanske nån av er vill hänga med på bloggvägen?  Jag vill gärna ha sällskap så om ni vill kan ni kolla läget på cialindeqvist.wordpress.com. Men nån större fart lär det inte bli än, måste nog vila mig lite i hängmattan först, försöka begripa en del saker. 

Och här på Ekomuseums blogg säger jag nu bara helt enkelt: Tack o hej! Tack för mig!

Annonser

Laggårn på Stollberg

Stollberg Laggårn o LeeaAbsolut hällregn igår, otur! Väster Silfbergs Vänner bjöd på avskedskaffe med urgod ananaspaj i den fina stenlaggårn på Stollberg just igår. På bilden nedan står fr vä Erik Wadling, Leea Eriksson, Siv Lindblom och Bengt Lönnqvist. Men så trivsamt det är att träffa dem på detta lite mer spontana sätt, jag kommer att sakna dessa möten mycket!

Stollberg vännernaStollberg ligger i Smedjebackens kommun men ändå på kanten till Ludvika. Berget är en mycket fin utsiktsplats, man ser vida omkring. Här ligger en gammal stenladugård kvar som en gång hört till gruvfogden. Alla övriga hus är rivna, några så sent som på 1960-talet, bl a boninghuset. Föreningen adopterar platsen sen många år och sköter om den och utvecklar den med små medel och stora egeninsatser. Det är ett generellt populärt utflyktsmål och spontanbesökarna är många. Man kör ju med bil ända upp till toppen där en stor parkering finns på varphögarna vid gruvkanten – det är med andra ord lättillgängligt året runt. Och denna dag tar stenlaggårn emot med brasa och tända ljus, nån el finns förstås inte. Det är så mysigt att sitta där inne i halvdunklet och småprata, titta på elden…nåt ursprungligt griper en.

Stollberg laggårn interiörHär kör föreningen berättarkvällar tre gånger på sensommaren:  onsdagar 14 aug, 4 sep och 2 okt kl 19. Då fylls laggårn av besökare och sista kvällen brukar mörkret vara påtagligt och då tänds marschaller i rader utanför och skapar magisk stämning. Är ni i närheten, missa för all del inte en berättarkväll.

Krampen – rysslägrets tvättstuga

Krampen tvättstugan

I dag var jag ute på vägarna och for, hade bilen full med foldrar och även sällskap för ovanlighetens skull, min efterträdare Anna Falkengren och Maria Boman från Ludvika Gammelgård hängde med. Vi hade ett ärende till Teatermaskinen, där vi smidde planer på samarbete, ja det kommer ju inte att beröra mig som ni förstår utan Anna – men veckan ut är jag med på allt!  Vi passade även på att göra en tur i Skinnskattebergs kommun när vi ändå var där och lämnade kartonger med sommarfoldrar där vi kom åt. Men nu var det Krampen!

Det var ett tag sen jag var där sist och nu står huset helt färdigrenoverat och lyser. Det invigdes för två veckor sen av den ryske ambassadören och det är den ideella föreningen! Kulturbygd i Samverkanwww.kulturbygd.se som driver och tar ansvar för verksamheten där. Om öppettider vet man inte riktigt än hur det ska bli men man borde kunna kontakta någon i styrelsen för visning och dem hittar man på deras hemsida. Exempelvis är Anders Nyhlén på Galleri Astely med i styrelsen och då vi hälsade på där så hörde vi talas om invigningen. Det går nog an att fråga honom.

Krampenhuset är uppdelat i två avdelningar med en utställning i vardera halva – om rysslägret i ena gavelrummet och om KURJ i det andra. KURJ är alltså Köpings-Uttersbergs-Riddarhyttans Järnväg som är nedlagd sen länge men som delvis har återuppstått som en cykel- och ridled vilket skett tack vare föreningens mångåriga engagemang. 

Här kan ni läsa lite mer om Krampen och rysslägret:  http://ekomuseum.se/besoksmalen/krampen/

Hammarbacken och Bockhammar

Hammarbacken MagasinetMånga namn med hammar är det här i Ekomuseum och för all del – i hela Bergslagen. Ja, det har ju legat hammarsmedjor i många hundra år lite överallt och då ihop med masugnarna förstås. Det var när det begav sig med järnet i detta stora område. Jag var först på Hammarbackens dag i Ludvika som infaller när denna fina historiska plats öppnar för sommarsäsongen med utställningar i det vita Magasinet, caféverksamhet i smedbostaden och aktiviteter under sommarveckorna. Hammarbacken har en egen Facebooksida.

Bockhammar kafeetDärefter for jag raka vägen ner till Bockhammar och Carl-Erik Fredmans personliga kafé med beställda böcker och två krt sommarfoldrar. Bakom kafeet ligger Ebba Brahes lusthus från 1636. Denna ljuvliga plats! Och en solig dag som denna överträffar den sig själv, det är som att kliva in i en saga.

Bockhammar lusthusetLusthuset är en gräddbakelse som flyter på vattnet, nästan overklig. Varför tänker jag på Alice i Underlandet….? Jag kommer att sakna Bockhammars kafé med sin prunkande trädgård och sin goda blåbärskaka. Man kan köpa blomsterplantor där, de odlar alla möjliga sorter. Änglatrumpeter och pelargoner är de särskilt bra på. Och jag kommer att sakna Ebbas lusthus! Ebba som ägde Bockhammar och gjorde så mycket järn hon ville, fast det var förbjudet för kvinnor! Dessa järnladies med sina märkliga öden….

Det sista Ekobladet!

Ekobladet 2 - 2013Vill bara påminna eftersom just detta nummer kantades av elproblem. Bladet hänger sen 1 juni på hemsidan under Ekobladet längst till höger i länklistan och där finns även samtliga Ekoblad sen 2007 för ibland kan det vara lite kul att backa i tiden. Det var 2007 som Ekobladet fick ett nyare utseende, då när Jenny Findahl, Snowtrail, gjorde en mall som jag sen försökt följa efter bästa förmåga. Visst blev det snyggare sen det fick en form.

Jag har flera olika sändlistor och många av dem finns i min egen lilla laptop men den stora ligger i den stationära PC:n här på kansliet och just i samma sekund som jag i slutet på maj skulle göra utskicket så fladdrade det till i elnätet och allt gick plötsligt på en fas, dvs skrivaren la av och datorn ville inte lyda, lampan fladdrade….men suck!! En grävmaskin utanför hade kommit åt en elledning. Och jag skulle precis ge mig iväg på en veckas ledighet och ja, det gick som det gick. Från min batteridrivna laptop kunde jag skicka ut till de små listorna men den stora sändlistan i PC:n fick inte sina Ekoblad förrän i dag, för nu är jag tillbaka och alla elledningar är fixade. Irriterande? Jo men visst – men bättre sent än aldrig!!

Och nu gör jag allting för sista gången, det är den märkligaste av insikter. Så blir det i slutet av en bana…men samtidigt börjar något nytt! Med viss spänning närmar jag mig den sista dagen…..

Ludvika ström

Ludvika ström maj 2013Nu ska jag orda lite om Ludvika ström. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men faktum är att jag är omåttligt intresserad av omgivningen runt strömmen och intresset är inte så särdeles märkvärdigt utan ligger mer på det fysiska planet, på den känslomässiga upplevelsen av att gå längs med strömmen och betrakta den torra steniga strömfåran med sina vattenpölar kring vilka gräset växer och där kabbelekan står i full blom så här på våren och där till och med en björk växer mitt i strömmen mellan broarna åt Väsman till.

Ludvika ström sommar
Tänk om det ändå kunde rinna lite vatten hela tiden….ibland dras dammluckorna upp och strömfåran brusar som den gjorde förr. Så skedde i juli förra året. Det är lockande, då dras många Ludvikabor hit. Man hör ljudet på långt håll.

Det här är resterna av en engelsk park från 1800-talets mitt då lusthuset, ekotemplet och Roths äng kom till, ängen som fick namnet av sin skapare brukspatron Carl Edward Roth, Ludvika bruks ägare. Det var i en tid då romantiken blommade. Stigen mynnar ut vid Roths äng i kanten av Väsman där solnedgången väntar och där människor än i dag samlas för att se solen gå ned.

Ludvika ström_Väsman

Och nedanför fallet åt andra hållet, ja där låg vattenhjulen, smedjorna och masugnen, brukets kärna, det som började som Gustav Vasas första kronobruk omkring 1550. 

Träff på Finngården Rikkenstorp

Rikkenstorp 2013”Lilla paradiset”, just så kallar jag denna ljuvliga plats. I dag hade vi ett kombinerat Ekoråds- och Tjänstemannamöte, två skimrande flugor i en enda smäll. Det gick utmärkt med Gunnar Ahl som van ordförande. Jag blev även mycket trevligt avtackad efter mina tio tjänsteår, nog är det med visst vemod jag lämnar den 1 juli…men det är också naturligt. En ny fas tar vid och det känns bra. Ett medvetet kort möte hade vi också för vi skulle ju ta oss runt på Kulturstigen med Nils Holmdahl efteråt samt ha tid att titta runt i det fina Finnskogsmuseet i ett av uthusen. Det är där man får möta olika människor som levt i Grangärde finnmark. Vi var ett trettiotal personer som deltog och vi klarade oss nästan helt från regn. Några små droppar föll…

Rikkenstorp pörtetRikkenstorp vid pörtetRikkenstorp NilsHär ovan framför rökstugan/pörtet står Gunnar Ahl, Ekorådets ordförande längst t vä och Anna Falkengren som blir ny ekomuseichef längst t hö. Nils Holmdahl ses här t vä, han vägledde oss runt gården. Sen åt vi en mumsig lunch i den iordningställda lagårn, där vi för övrigt också drack fm kaffet och höll vårt möte. En bra plats för sånt! Tänk på det ni som ska hålla möten och vill vara på ett unikt ställe. Hélène Littmarck Holmdahl hade bakat suveräna nässelbröd och fyllt dem med goda ostar och grönska från naturen, sånt som kirskål och annat mystiskt – gott! Nils berättade om finnmarken och om Dan Andersson, mycket personligt och roligt. Han har ju gjort gedigna efterforskningar och nyligen utkommit med en bok: Karl Hälsing och Dan Andersson, ett bokprojekt om Grangärde finnmark. Jag tog med en kartong till kansliet, vi ska hjälpa till att sälja den. Finnmarken är viktig för svensk järnhantering, det är den ”träkolsgruva” som masugnar och hammare i Bergslagen var helt beroende av. Finnmarken gav energi.

Nu ska ni få ett tips: Rikkenstorps dag under Dan Anderssonveckan tisdag 30 juli kl 10-17 . Temat i år är MAT. Göran Greider kommer och Matupprorets Camilla Sparring. Roligt! Och en marknad blir det på tunet med tema mat. Kaffe och matservering i den fina lagårn förstås….