#järnruttenveckan 2019.

Datumen för #järnruttenveckan 2019 är lördag 29 juni till och med söndag 7 juli.
Alltid vecka 27.
”Save the date” brukar man säga: skriv upp datumen i kalendern!

20180704_183208I år, 2018, innehöll #järnruttenveckans program mer än 130 olika punkter.
Förhoppningen är att nästa års program ska vara lika gediget, intressant och utspritt i hela det område som är Ekomuseum Bergslagen.

Under årets #järnruttenvecka fick jag en chans att, inför jobbstarten i september, åka runt till så många av Ekomuseums 68 besöksmål som möjligt. 48 stycken hann jag med och ute på de olika besöksmålen fanns entusiastiska ideella och personal som tog emot.

Vattenhjulen snurrade, eldarna brann – där man fick elda, det var ju knastertorrt i markerna! – kaffe och mat serverades, guidningar gjordes, teatrar spelades upp.

Själv fick jag bära rödjord, starta en blåsmaskin, lyssna på många bra guider, äta härliga hembakta bullar, jag plockade på mig broschyrer som jag fortfarande sitter och bläddrar i, jag tittade på konst, vallhundar, körde vilse, upptäckte oväntade pärlor och återupptäckte platser jag besökt förr.
Jag gick på guidningar om allt ifrån slott till humlor, fotograferade, pratade med besökare och förstås med arrangörer.

Dessutom såg jag mig själv som tioåring på skolavslutning, i en tidningsartikel från 1978, i en utställning på hembygdsgården i Ramnäs. Bara en sån sak!

20180630_121113

Annonser

Äventyret Ekomuseum Bergslagen.

När jag började arbeta som kommunanställd guide på Engelsbergs bruk och Oljeön i sjön Åmänningen utanför Ängelsberg 1988 var jag bra ensam där på somrarna.
Kommunens turismansvarig tog semester och besöksantalet var inte större än att det räckte med en guide.

Med en magväska med växelkassan och biljetter samt nycklar i, cyklade jag mellan bruket och bryggan. Rodde ut besökarna till Oljeön och cyklade tillbaks till hyttbacken. Två turer på bruket per dag och en till ön, plus några enstaka bokade grupper över sommaren, så såg det ut.

Säsongen var ganska kort, från midsommar till andra halvan av augusti. Då lämnade jag in redovisningen, kvarvarande biljetter och kassan.

De första åren var jag ganska ovetande om att Ekomuseum Bergslagen höll på att växa fram, det bildades ju 1986 och har alltså nu fyllt mer än 30 år!
Snart blev jag dock medveten om att det fanns och vilken värld som öppnade sig för mig då!

Genom det då otroligt aktiva nätverket och de många bussarna som åkte runt i området, med guider, intresserade från de olika besöksmålen, med folk från kommuner och länsstyrelser och museer, fick jag se hela området.
Jag gick utbildningar, bland annat en lite större sådan som gav mig rätt att titulera mig Bergslagsguide.

Efter den utbildningen fick jag själv börja guida på bussarna och det var spännande att bege sig från ”min gata” Ängelsberg, ut i det stora område som Ekomuseum Bergslagen är.
Sju kommuner i två län är med: Skinnskatteberg, Hallstahammar, Surahammar, Fagersta, Norberg, Smedjebacken och Ludvika.

En resa jag minns speciellt väl är när en grupp från USA kom på besök. Deltagarna var lärare i biologi, vilket ledde till många stunder då vi slog våra kloka huvuden ihop över någon av deras böcker om arter av gräs och skalbaggar – inte precis mitt specialområde ens på svenska, än mindre då på engelska.

Det de – som kom från en stat där prärien brer ut sig och inte ett träd syns på mil efter mil – fascinerades mest av på hela resan, som bland annat gick till Ramnäs bruk och Lancashiresmedjan där, samt till Röda jorden, var när vi på väg till just Röda jorden fick stanna för att en timmerbil stod i vägen och lastade.

Innan jag hann förklara att nu skulle vi få lov att vänta ett tag innan vi kunde åka vidare såg jag att det ”bubblade” i hela bussen. De höll på att dra på sig ytterkläderna för att ge sig ut och fotografera detta exotiska som en timmerbil mitt i skogen innebar.

Att guida hör till det roligaste jag vet. Nästan varje sommar i 25 år återvände jag som guide till Ängelsberg, jag guidade på bussresorna genom Ekomuseum Bergslagen, på Gammaldags jul på Västanfors hembygdsgård i Fagersta och på Nya Lapphyttan.
Jag arbetade även på turistinformationer i Fagersta, Ängelsberg, i Norberg och på Västanfors.

Så småning om tog jag fartygsbefälsexamen klass 8 för att kunna köra passagerare till Oljeön i Ängelsberg. Tiden då vi rodde över besökarna i en plåteka med plats för åtta personer var snabbt förbi och färjan Petrolia transporterar nu sedan länge passagerarna istället.

I och med att jag började som verksamhetsledare på Fagersta-Västanfors hembygdsgård 2012 har jag inte arbetat som guide på somrarna sedan dess, utom vid enstaka tillfällen då jag fått en chans att guida en grupp någon stans.

I december 2017 slutade jag på Västanfors hembygdsgård och fick frågan om att ta över efter Anna Falkengren då hon går i pension från Ekomuseum Bergslagen i december 2018.

Därför blev det en kort sejour i mitt eget företag igen, innan jag avlutade verksamheten där för att börja halvtid på kansliet nu i september och jobba tillsammans med Anna året ut.

Företaget arbetade jag i 2007 – 2011, även där var temat kultur och turism: hemsidor och informationstexter till besöksmål och besöksföretag, att arbeta med tillgänglighetsdatabasen på uppdrag av Bergslagssatsningen, att guida och bemanna turistinformationer på uppdrag av kommuner och olika museer samt med guideutbildningar.

Ekomuseum Bergslagen gav mig en känsla av sammanhang. Samtidigt som mina kunskaper växte kvarstod känslan av mystik som det innebär när besöksmålen ligger kvar på sina ursprungliga platser, som de flesta av Ekomuseets besöksmål gör. Här har människor levt och verkat. Arbete, fritid, utbildning, familjeliv, kyrka och traditioner, rädslan vid nödår och glädjen vid lyckade framsteg – allt har hänt, liksom det händer nu, för oss, idag.

Samtidigt som vi känner närhet till människorna som varit här före oss, får vi använda vår fantasi för att fylla ut våra kunskapsluckor. Allt får vi aldrig veta – och det kanske är bra, för det väcker vår fantasi till liv och gör att vi nyfiket tittar vidare på historien och allt den kan lära oss.

Speciellt tack till Anna för det varma och proffsiga mottagandet, jag är tacksam för tiden vi får arbeta tillsammans!
Och tack Ekomuseum Bergslagen för allt jag fått hittills och för att jag nu fått förtroendet att arbeta vidare med verksamheten. Här i bloggen kommer jag att skriva om arbetet på kansliet, om det enorma nätverk som Ekomuseum Bergslagen är och om de olika miljöerna, nu 68 till antalet.

Jag hoppas vi ses här i bloggen, att du känner dig välkommen på hemsidan och att höra av dig till mig på kansliet, att du följer Ekomuseum Bergslagen på Facebook och att vi träffar på varandra ute i de fantastiska miljöerna.

 

Tack för mig och välkommen Malin

IMG_1544Mina fem år i ekomuseets tjänst har gått overkligt snabbt. Kanske för att det varit så intensivt, men också för att det har varit så himla roligt. Jag tackar nu för mig och hälsar Malin Andersson välkommen.

Mitt uppdrag har varit att vara den sammanbindande länken i alla nätverk kring ekomuseets olika besöksmål som till exempel de sju stiftarkommunerna, de många ideella föreningarna samt tjänstemän inom kultur och turism. Det har i sig varit tidskrävande men oj vad många trevliga och engagerade människor jag träffat från Fredriksberg i norr till Strömsholm i söder. Att få uppleva ekomuseets idag hela 68 spännande besöksmål är dessutom en stor bonus i det här jobbet – man blir bekant med trakten.

Ekomuseum Bergslagen är idag en mycket levande och modern organisation. Med sina mer än 30 år på nacken har verksamheten växt och viljan till samverkan är stor. Jag skulle säga att samverkan över kommun- och länsgräns är enklare nu än då ekomuseet var nytt. Där låg ekomuseets skapare helt enkelt före sin tid när allt startade för 32 år sedan.

Vad har hänt under mina fem år? Ja det kan jag ju inte rabbla upp men alla är så att säga  med på tåget nu – alla nio stiftare är överens. Lokala ekoråd har börjat ta form igen och snart är målet nått med det. Sedan är det ju Järnruttenveckan som startats samt Ekomuseum Art Space och Konstrum Bergslagens fortsättning att grabba tag i, och så ligger det ju nya projekt i ”pipe line” och väntar…

Mycket är på gång och Malin Andersson har redan börjat. Under hösten sätter hon sig in i pågående projekt och hon är taggad för uppdraget kan jag lova. Jag kommer med glädje att följa ekomuseets fortsatta verksamhet och önskar Malin allt gott och lycka till. Hon är rätt person för uppdraget, kunnig och erfaren guide i ekomuseet sedan många år, hon kan områdets historia. Innan hon började här var hon verksamhetsledare på framgångsrika Fagersta Västanfors hembygdsgård.

Till sist ett tt stort tack till Ekomuseum Bergslagens styrelse för för att jag fått fem intressanta  år och tack för allt samarbete, alla i ledningsgruppen, ekorådet, lokala ekoråden och alla andra vid besöksmålen jag haft kontakt med för att lyfta fram och belysa Bergslagens spännande historia och bakgrund.

Läs mer om Ekomuseum Bergslagen på ekomuseum.se

 

 

 

 

Historia möter samtid genom konstprojekt

Konstnärer borde delta i samhällets utveckling mycket mer än vad som sker, sa min far någon gång på 1970-talet och jag instämmer än idag. Konsten och konstnärers delaktighet kan  ge fler och oväntade dimensioner till fysiska miljöer och till människors känsla för platser och varandra tror jag.

I pilotprojektet Ekomuseum Art Space provar vi nu att ge en industrihistorisk miljö en ny dimension genom att bredda berättelsen med hjälp av en konstnär och hennes konstverk.

IMG_2504

Idag hälsade jag på i  Strömsholms kanals verkstad i Hallstahammar där konstnären Aida Chehrehgosha, med hjälp av Martin och Christian, just nu arbetar för fullt. Aidas verk kommer att återknyta till barndomen och uppväxten i Hallstahammar och materialet hon använder är överblivet timmer från renoverade slussportar, hon återanvänder alltså industrihistoriskt material för att gestalta sin egen berättelse. Historia möter samtid.

Aida, som är född i Iran, växt upp i Hallstahammar och som idag bor i Stockholm  berättade att det har varit spännande att via det här projektet återvända till Hallstahammar, att det har varit lite av en uppgörelse med barndomen och allt vad det innebar men också överraskande intressant att upptäcka nya miljöer och möta nya människor på platsen.

För ekomuseet del är det här konstprojektet nytt, spännande och viktigt. Förhoppningen är att under kommande år möjliggöra för fler konstnärer på fler av ekomuseets besöksmål. Att ta in samtidskonsten i historiska miljöer ökar verkligen platsens attraktion. Jag tror att min far skulle gillat det nu inledda pilotprojektet Ekomuseum Art Space och tänk vad kul det hade varit att visa honom…

Ekomuseum Art Space har möjliggjorts genom Konstfrämjandet i Västmanland och Strömsholms kanal AB och medel har getts via Region Västmanland kulturella och kreativa näringar och Västmanlands läns bildningsförbund.

Läs mer på: http://www.vastmanland.konstframjandet.se

IMG_2505

 

 

 

 

Järnruttenveckan tar sig…

 

Med en rivstart drog Järnruttenveckan igång för tredje året i rad. Det var en stor ära för mig att få börja första dagen den 30 juni med att inviga Bråforsdagarna i vackra Bråfors bergsmansby och sedan snabbt köra till Flogbergets besöksgruva för återinvigningen efter de genomgripande säkerhetsarbetena det senaste året. Det blev en heldag med mycket folk på båda platserna. Bråforsdagarna som också startade för tre år sedan ökar år från år, fler aktiviteter och fler besökare och Flogbergets gruva, nestor bland ekomuseets besöksmål, drar ständigt besökare i alla åldrar.

Flogberget återinvigdes av Landshövdingen Ylva Thörn och det bådade gott att höra henne prisa både folkbildningen, det ideella arbete och besöksnäringens betydelse i länet och lika fint var det att lyssna till Örjan Hamrin och Monica Borg som berättade om hur det hela med besöksgruvan startade för mer än 30 år sedan.

Det pågick många fler arrangemang redan första dagen, men jag satsade på att fortsätta dagen därpå och sedan hela veckan med att besöka olika platser. Alla arrangemangen drar inte horder av folk, men en liten grupp är bra grupp när man går på guidad tur. På bilderna ses Bråfors bergsmansby, Flogbergets gruva, Kulturreservatet i Skräppbo med teatermaskin-huset, Luossastugan på avstånd där Heidi Baier sjöng och berättade och sist Birgitta Ahrås som guidar på Hammarbacken.

Vill du se hela programmet så ligger det kvar på http://www.ekomuseum.se under fliken järnruttenveckan.

 

Ekomuseum Art Space

Ekomuseum art space klingar fint tycker jag. Det handlar om att på ett helt nytt sätt för ekomuseet låta samtidskonst ta plats i de industrihistoriska miljöerna. Genom kontakter med Region Västmanland har det ena lett till det andra och nu är ett pilotprojekt på gång att ta form. Spännande. Jag ser fram emot att följa projektet och hoppas på att det så småningom ska växa och sprida sig till fler av ekomuseets miljöer.

Det här kommer att hända: Under sommaren 2018 erbjuder vi en konstnär en unik möjlighet att bo och arbeta i Skantzenområdet i Hallstahammar och ta del av arbetet kring renoveringen av Strömsholms kanals slussportar. Med det historiska materialet från slussportarna som utgångspunkt kan konstnären skapa fritt i en unik miljö. I residensprogrammet ingår även workshopaktiviteter för barn och unga och ett konstprogram med öppen ateljé och föreläsning. Konstnär efterlyses via Open Call. Mer information om ansökningsperiod och ansökningsförfarande publiceras den 16 mars.

Kontaktperson: Anna Törrönen, verksamhetsledare Konstfrämjandet Västmanland
tel. 073 779 93 78
e-post: vastmanland@konstframjandet.seLäs mer på: vastmanland.konstframjandet.se

Ekomuseum Art Space residens arrangeras av Konstfrämjandet Västmanland i samarbete med Ekomuseum Bergslagen och Kanalbolaget AB samt med stöd av Region Västmanlands Kulturella och Kreativa medel och Västmanlands Länsbildningsförbund.

 

Kokillen, ett besökscentrum

Kokillen kommer inte att byggas på Fagersta Västanfors hembygdsgård, vilket hade varit toppen. Så här hade det kunnat bli.

171214_Ekomuseum

Fotomontage: Bornstein Lyckefors

Efter ett möte den 15 januari med Fagersta Västanfors hembygdsförening beslutade Ekomuseum Bergslagen att inte bygga ett besökscentrum på hembygdsgården. Idé och planering har vuxit fram och diskuterats under ett par år och stora förhoppningar har funnits att en samverkan skulle kunna vara möjlig.

Bakgrund När du kommer till Bergslagen, eller om du bor här, tänker du nog först och främst på naturen. Skogar, sjöar och glittrande vattendrag. Den vilda naturen är storslagen och betydelsefull, den är grunden till Bergslagens bakgrund som ett av Sveriges främsta järnproducerande område genom tiderna.

För cirka 30 år sedan bestämde sig två kommuner i Dalarna och fem i Västmanland tillsammans med de två länsmuseerna att vår industrihistoria var värd att belysa och lyfta fram, bevara och göra tillgänglig för alla, för innevånarna på plats såväl som för besökande på resa. Mycket arbete har under åren lagts på att bevara och rädda och berätta, skapa känsla för platsen.

I Ekomuseum Bergslagen kan du idag besöka allt från gruvor, bergsmansbyar och finnmarkskultur till restaurerade hammare med smedjor och vattenhjul och häftiga industrilokaler och fina hembygdsgårdar. Under somrarna är det dessutom mycket gott om aktiviteter. Under järnruttenveckan i somras samlades mer än hundra programpunkter under nio dagar. Fantastisk tycker jag. Ändå tror jag att det finns plats för fler besökare och möjlighet att utveckla.

Ekomuseum Bergslagen och Kokillen – en idé om ett besökscentrum Idén om ett besökscentrum började växa fram under 2015, ur ett behov av att förenkla för besökare att hitta till besöksmålen, att inspireras till utflykter och informeras om vad man kan göra. Tanken om en framtida destination fanns redan då, men fortfarande ganska vag.

Om Ekomuseum Bergslagen skulle ha ett besökscentrum var skulle det då kunna placeras? Några självklarheter var att det borde ligga på något av ekomuseets besöksmål i mitten av området, på en central plats med stor tillgänglighet, mycket folk i rörelse, evenemang, butik, kafé/restaurang. Nära landsvägar, vattenvägar, järnvägar och själva byggnaden, ja den måste förstås vara synlig också, urskilja sig, vara lätt att se och att minnas, gärna ha rötterna i vår industrihistoria men ändå tydligt signalera nutid. Det var inte svårt att förstå att den rätta platsen naturligtvis var på hembygdsgården i Västanfors. Under 2016 utformades idén tillsammans med Fagersta Västanfors hembygdsförening.

De visade sig att tankarna kunde få stöd från Bergslagssatsningen kultur och turism och därmed fick vi hjälp med kostnader för att få idé och ritning på på pränt. Och inte minst professionell hjälp med att forma en byggnad med rötterna i vår industrihistoria och ändå tydligt samtida. Under 2017 diskuterades olika placeringar av besökscentrumet på hembygdsgården och samarbetet utvidgades i positiv anda till att också omfamna Fagersta kommun, Fagersta turism och Strömsholms kanalbolag. Förhoppningen var fortfarande att framgångsrika Fagersta Västanfors hembygdsförening skulle vilja vara delaktig i att utveckla turism och besöksmål i vårt område genom att härbärgera ett besökscentrum på sin hembygdsgård. Naturligtvis utan att på något sätt förändra eller tränga undan sin egen verksamhet men ändå få chansen till nya besökare.

Att turism är en växande näring i Sverige råder inget tvivel om. Det är dags för Ekomuseum Bergslagen att ta ytterligare ett steg i riktning mot det. Att skapa och att ingå i nätverk som främjar en ökad besöksnäring känns naturligt.

Nu, från och med 15 januari, är våra förhoppningar om att ekomuseums besökscentrum, som vi kallar för Kokillen, ska kunna byggas på hembygdsgården i Västanfors över. Vi fortsätter dock att planera för utveckling mot en destination, men inte tillsammans med hembygdsföreningen i Västanfors – de har mycket tydligt sagt nej till Kokillen.

FAKTA: EKOMUSEUM BERGSLAGEN Verksamheten: startade 1986, Stiftelse: sedan 1990 med säte i Fagersta, Stiftare är: kommunerna Ludvika, Smedjebacken, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Surahammar, Hallstahammar, Västmanlands läns museum och Dalarnas museum. Ändamålet är att bevara, vårda och visa och utveckla områdets gemensamma industrihistoria. Antal besöksmål: cirka 65 besöksmål från Grangärde finnmark i norr till Strömsholm i söder. Antal besök per år: omkring 600 000

Hembygdsgården i Västanfors har ingått i ekomuseet sedan 1986

FAKTA: KOKILLEN Ritad av: Bornstein och Lyckefors Arkitekter AB. Nominerad till: arkitekturpris, det så kallade WAN-award priset. Ritningar mm bekostade av: Bergslagssatsningen Kultur och Turism. Finansiering: EU-medel. Funktion: besökscentrum för Ekomuseum Bergslagens alla besöksmål samt kontorsutrymmen. Placering: i slänten ner mot vattnet på hembygdsgården i Västanfors. Bygglov: beviljat i november 2017.Beslut 15 januari 2018: Samarbetet med Fagersta Västanfors hembygdsförening angående Kokillen avslutat. Kokillen kommer alltså inte att byggas på hembygdsgården i Västanfors.

FAKTA: BERGSLAGSSATSNINGEN KULTUR OCH TURISM Bergslagssatsningen Kultur och Turism är en tioårig satsning som arbetar för en turismdriven tillväxt till Bergslagen. I satsningen arbetar man med att utveckla ett antal utvalda besöksmål till kvalitativa och tillgängliga besöksmål för att locka fler besökare till området. Fokus för Bergslagssatsningens sista etapp är att stödja företag inom besöksnäringen att växa. Den pågående etappen finansieras av Länsstyrelserna i Örebro, Dalarna, Västmanland, Gävleborg och Värmland samt av Region Dalarna, Region Gävleborg, Region Örebro Län, Region Värmland samt EU:s regionala utvecklingssfond.